Dagens Nyheter – 30 september 1870, sida 1

En fransman i Brissel, som besökt Sedan och dess emgifningar straxt efter kaputulationen, skrifver från Sedan den 8 sept. till P Independance belge: Nästan alla hus som ännu stodo qvar mellan Givonne och Sedan voro förvandlade till fältlasaretter. Såväl i de kringliggande byarne som i sjelfva Sedan har jag förvissat mig om den omsorg som egnas de sårade utan afseende på rang eller nationalitet. När vi kommo in i Sedan, mötte vi den första transporten af fångar, bestående af underofficerare och soldater af olika linieregementen. Det skulle vara omöjligt för mig att mäla de känslor af förödmjukelse, raseri och nedslagenhet, som stodo afbildade i våra tappra krigares anleten, der de gingo eskorterade af några kompanier infanteri och en kordong af ulaner. Oberäknadt denna smärta ledo dessa soldater äfven af hunger, enligt hvad jag inhemtade af deras böner till mötande fruntimmer, hvilka tyvärr ej hade någonting att gifva dem, ty det är icke lätt att föda den massa af menniskor som finns i Sedan. En preussisk soldat postar vid hvar bagarbod; om morgnarne får det ej säljas bröd annat än åt militärer och jemt måste det mäklas vid tvister mellan soldaterna och bodbetjeningen. Alla de upplysningar jag begärde lemnades mig på det artigaste af officerarne vid de olika kårerna: preussarne voro kortare och kanske en smula för mycket medvetna af sin öfverlägsenhet; de andra, och isynnerhet bairarne svarade med stor bonhommi. et är en oafbruten rörelse i Sedan, så att det var ganska svårt för oss att mellan alla de kommande och gående bana oss väg till Balan och Bazeilles — de mest förstörda byarne. Jag har aldrig kunnat göra mig en föreställning om detta krig förrän jag skådat de rykande lemningarne af byn Bazeilles, som hade omkring 300 hus, mestadels temligen stora, och hvilkas ruiner endast vittnade om det välstånd som der rådde ännu för blott åtta dagar sedan. Väfnadsindustrien blomstrade der, och det var hit folket i Sdan vallfärdade för att roa sig om söndagarne. Af alla dessa hus finns ej mer än ett enda qvar, längst bort till venster i staden. Alla de öfriga, kyrkan inberäknad, äro nedbrunna till jorden, och midt upputi de ännu rykande ruinerna såg man förbrända lik. Några förgråtna qvinnor ströfvade omkring och vågade knappt sträcka ut handen för att bedja om något bidrag till bjelp och föda åt deras barn. . Det säges att bairarne, när de på aftonen den 1 september, efter de franska truppernas återtåg, inryckt i byn, blefvo mottagna med en mördande eld af friskyttarne, understödde af ett ansenligt antal invånare, deribland pastorn och jemväl en ung qvinna, alla installerade i husen utmed gatorna. Truppens raseri var gränslöst. Man såg soldater springa omkring i staden med facklor för att tända eld på allting, och de af de olyckliga