Dagens Nyheter – 29 september 1870, sida 1

2 ES LJUMMA men det är just denna långsamhet, som -skapar -hennes. styrka och säkerhet, som gör henne nästan ofelbar. Man vet icke nog förrän alla vittnesmålen blifvit afgifna Man kan aldrig ana till hvilka upptäckter en mängd undersökningar, som ha utseende af att vara temligen onyttiga, kunna leda. När passionernas och bevekelsegrundernas härfva synes omöjlig att utreda, infinner sig ej sällan en okänd, -kommen man vet icke hvarifrån, och det är han som löser knuten. Herr Daburon, eljest den försigtigaste man, hade. denna gång begått det stora misstaget att från början behandla såsom: helt enkel en sak som i sjelfva verket var högst. invecklad. Han -hade gått tillväga, såsom man brukar då brottslingen gripes på bar gerning, och dock gällde det nu ett brott af den mest hemlighetsfulla beskaffenhet. Hvaraf kom sig detta? Jo, deraf att hans minnen ieke tillåtit honom handla efter moget öfvervägande och med vanlig bestämdhet. Han hade-lika mycket fruktat att synas svag som att visa sig häftig. Men då han väl trodde sig säker på sin sak, hade han icke desto mindre låtit sig drifvas för långt af hettan och ifvern. Flera gånger hade han frågat sig sjelf: Hvad bjuder mig pligten att göra?! Men när man icke längre har: klart för sig hvad pligten bjuler, då befinner man sig bestämdt på en oriktig väg.