gröd og Flödet samt delikata kranskakor och ledsagar mig omkring på spårvagn och KjöreturerX till museer, teatrar, Tivoli, zoologiske Have, stadens -vackra omgifningar samt till Vartou, der gamle Grundtvig predikar. Jag trifs utomordentligt väl i hans sällskap, trots hans afguderi för det konstitutionela konungadömet och hans hat till preussiska folket. Efter denna långa introduktion får jag Presentera mig från CKongens By, på hinsidan Sundet, hr Sörensens Födeby.4 Det kostar så litet att komma hit, bara 1 rdr om söndagarne och 1 rdr 50 öre om hvardagarne, tur och retur, om man är folk — något mera om man är eller vill vara bättre folk,t och hvem vill icke det, om kassan räcker till? I går, den 17, hade arbetarne i Köpenhamn en fest af den anledning att Arbeiderforeningen af Attenhundrede-og-treds då fyllde sitt 10:de år. Delegerade från en mängd . svenska och danska föreningar voro tillstädes. En sådan fest är i min smak, lika väl som i hr Sörensens, hvarför jag skaffade mig tillträde. C. V. Rimestad, Yarbetarekungen4, föreningens fader och dess barndoms vårdare, sitter i fonden och presiderar, och vid sidan om honom hans vän rådman Falkman i Malmö, humorist och f. d. riksdagsman. Det är han, som i egenskap af borgaresångföreningens : mångårige . ordförande inledt den vänskapliga förbindelse, som eger rum mellan arbetarne i Malmö och Köpenhamn, hvilket kan sägas vara ett godt stycke skandinaviskt arbete. Den ungdomlige veteranen, öfverstlöjtnant Engman, Lunds arbetareförenings ordförande, den begåfvade talaren professor Holten och skalden, rådman Jungbäck i Malmö, hvars älskliga sångmö under många år slitit ondt, inklämd mellan brottmålsransakningsprotokoller, intaga äfven hedersplatser ; derpå följa professorer och andra vetenskapsmän, äfvensom delegerade från de främmande föreningarne och till sist långa bord, fullsatta med föreningsmedlemmar. Den plats vi intogo vid festens början bibehölls till slutet d. v. s. i 4 å 5 runda timmar, hvarunder man var hindrad att samtala med andra än sina bordsgrannar. Det brukas så i Danmark, men den seden importera vi icke. Tal i mängd, goda och medelmåttiga, en stormande musik, telegrafhelsningar från svenska och norska arbetareföreningar, mat i öfverflöd och goda viner. En ståtlig arbetarefest! Sånger utdelas och sjungas och skalderna sitta bland oss och klinga så vänligt med arbetets män. Snillet och vetenskaperna närma sig arbetet. Så bör det vara, och fördelarne blifva ömsesidiga. I vårt eget land händer någon gång att vetenskapsmannen i föredrag delgifver arbetaren vetenskapens frukter; men i sådana fall glömmer man aldrig att behandla arbetaren såsom ett barn, som behöfver mjölk och icke stadig mat. Man ger honom en andelig bespisning af valda stycken, som framför allt icke få stå i ringaste motsats till: de. ortodoxa lärosatserna. Danmarks vetenskåpsmän se i arbetaren en man, som kan höra allt och sjelf döma. Vid ifrågavarande fest uppfattade professor Holten syndafallet sågom en stor välgerning och tackade Gud för det han förbannat masken och sagt till Adam: du skall äta ditt bröd i din anletes svett.4 CDet var en välsignad förbannelse, tyckte han, ty hvad hade vi att göra ien trädgård, der maten erbjöd sig från hvar gren, der för alla behof på förhand var sörjdt, der lejon och tigrar gingo omkring, utan att ens känna behof att äta upp någon af oss. Nej, sannerligen; i en sådan trädgård måste lifvet hafva blifvit odrägligt. Det är först arbetet, som ger lifvet behag. 0. 8. V. Jag uttryckte för en annan professor min förvåning öfver denna frispråkighet och erhöll till svar att prof. H. väl kände att arbetaren hunnit öfver det stadium, då han tror blindt. Vi tycka icke om den blinda auktoritetstron, anmärkte han, Soch derför ge vi arbetaren något att tänka på. Han har förstånd och kan döma och sluta, om än icke med den lätthet och skärpa som den en vetenskaplig bildning förlänar, och, tillade han, såsom svar på en anmärkning, våra prester, som fått del af vetandets välsignelser, inse detta lika väl som vi, eller bättre, ty de umgås med folket och känna det i grund och botten4. Är det icke förunderligt? Danska statskyrkan skakas ändock — eller derför — mindro i sina fogningar af den påträngande rationalismen än den syenska. Föreningen af 1860 har verkat välsignelserikt på de arbetande klassernas upplysning och bildning genom föredrag och undervisningskurser. Sådant arbete har ingen annan förening gjort i den vägen. Nu vill den bygga sig eget hus nästa sommar, penningar dertill har den till en del. Og Muren skal reises så tyk 08. så dröi, at Kiv og Vrövl ei Veien ind kan vindo, og Hallen skal tömres så vid og så höi, att Brödrene hos os en Plads kan finde, hver en Stue skal mures efter Sandheds Vinkelmål, og Loftets Bue stöttes med Villiens starke Stål, og Ovnens Lue ildnes med det varmende Bål, der lyser som en Baun fra Tankens Tinde. Og Taget skal kneise så höit imod Sky,