Dagens Nyheter – 28 september 1870, sida 2

Alltsedan han började behandlingen af detta märkvärdiga mål, hade den ena anledningen till förvåning följt tätt efter den andra. Knappt hade han hunnit samla sina tankar kring en punkt förrän hela hans uppmärksamhet fästades på en annan: Han märkte att han hittills varit vilseförd. Hvilken ny upptäckt skulle han väl nu göra? Han brann af begär att låta frågor hagla öfver Lerouge, men denne, det syntes väl, berättade endast med svårighet och hade all möjlig möda att sammanhålla sina minnen. Han hade funnit en tråd vid hvilken han troget fasthöll; det minsta afbrott kunde emellertid komma honom att tappa tråden, och sedan skulle sannolikt hela härfvan trassla sig. — Hvad Claudine föreslog, fortfor sjömannen, var ett skurkstrek, och jag är en hederlig karl. Men denna qvinna gjorde mig till hvad hon ville; jag var en deg som hon knådade efter behag. Hon vände upp ech ned på mitt hjerta. Hon bevisade för mig att hvad som var svart som bläck var hvitt som snö. Jag älskade henne, kantänka. Hon framhöll att vi icke skulle göra någon menniska orätt och att vi skulle betrygga Jacques framtid; jag teg. På qvällen anlände vi till en by, och kusken sade oss, då vagnen stannade utanför ett värdshus, att det var der vi skulle tillbringa natten. Vi inträdde, och hvem mötte vi redan i förstugan? Jo, den skälmen Germain; han och en gvinna, som äfvenledes hade ett