Bref från. Paris., (Er, Dagens. Nyheters ordinarie korrespondent.) Den 13.september 18705). Innehåll: Det brinner. — Farväl, I skogar, I lunder sköna! — Fången på Wilhelmshöhe och Wilhelm på sin höjd. — Blusen mot vapenrocken, — Landsmän som resa och landsmän som stånna qvar. — Gif en skärf åt dem som svälta ! Hvad :betyder denna menniskomassa, som stormar. gatorna framåt? Alla rikta stegen åtrsamma håll. Det är till les buttes Montmartre kosan. ställes. — Pardon, monsieur . .. Intet svar. — Pardon, madame... Icke ens skymten af en hatt. Hvad återstår väl att göra? Endast en sak: att följa strömmen ! Får gå då! Framåt marsch, uppför Montmartres branta höjder! Ah, hvilket skådespel, hvilken tafla! Min Gud, hvarifrån kommer detta eldhaf? Horisonten. är. liksom försänkt i bled! Ett bländande sken upplyser den mörka natthimlen. Hela Paris tycks inneslutet i en brinnande. gördel. Hvad är det? Hvad är det? Det är skogarne som brinna. Vincennesskogen, Bondy-skogen och Montmorencyskogen. Allt är antändt! Preussiska ulaner ha blifvit sedda, det finns ingen säkerhet mera! Hvarje träd, hvarje buske, som kan erbjuda fienden ett gömställe, måste jemnas med marken, Hvem har ej fördjupat sig i Vincennesskogens mörka allger, under de månader då lägret i Saint-Maur ådragit geig både utlänningars och fransmäns uppmärksamhet? Hvem har ej valfärdat till Bondy-skogen, grubblande på detta hemlighetsfulla skrin, om hvars tillvaro man först sedan några år erhållit vetskap och som innehåller ingenting mer och. ingenting mindre än Marie Antoinettes juveler, Ludvig. XVI korrespondens samt konungaparetskröningsdrägter! Och dessa sekelgamla skogar brinna nu framför oss! Ännu några timmar och de äro förvandlade. till aska! Hvem har ej under sin lefnad någon gång kommit i erfarenhet af att det finns oräkneliga brott, dem lagen ej träffar. Hvilket straff har väl Gud, den högste domaren, förbehållit fången på Wilhelmshöhe, som försänkt verldens två första nationer i förtviflan! Frankrike lider, Preussen är bragt i elände, och ändå fortsätter Wilhelm Eröfraren sin triumfmarsch, under det att Napoleon i det praktfulla slott, som blifvit honom anvisadt till fängelse, kan hånle åt den nation, som varit nog enfaldig att tro, det kejsarkronan ej dödade till och med den sista skymten af heder! Ännu några dagar till och blodbadet skall troligen börja. Paris är kanske redan i morgon belägradt. På alla vägar framrycka de preussiska massorna, djupa, tjocka, svarta, liknande de moln, hvilka i sitt sköte gömma stormen. Både medborgare och soldater äro beredda att mottaga dem. Alla ha endast en vilja, ett mål: att krossa fienden! Det är en rätt vördnadsbjudande armå vi ha att sända till preussarnes möte, 300,000 man, soldater i uniform, provinsernas mo7) Detta bref måtte ha gått åtskilliga omviigar, enär det kommit oss tillhanda sednare än tidningarne af den 18 september.