dande at Tinot och LGTpodvS.e ease eeterem——————E————————EXRERERER En schnitzeljagt i Stockholm. Vi tillåta oss hemta ur sednaste numret af STidninvg för hästvännert nedanstående lifliga beskrifningar öfver en schnitzeljagt. De äro författade af tvenne deltagare i densamma. Den håg för raska och ridderliga öfningar, som på sednare tid börjat uppvakna i vårt kära fädernesland, har nu lyckats bana sig väg äfven till våra mera nordliga trakter. Ett glädjande bevis på denna nya anda var den schnitzeljagt, som här afreds den 4 i denna månad, Skånes raskaste och mest slipade räf, löjtnant Rosencrantz, hade haft den godheten att äfven här ställa sig till jagtsällskapets disposition. Han red en grå engelsk halfblod (nummerhäst vid lifgardet till häst och major Boys sqvadron). Chefen för lifgardet till häst, generalmajor Björnstjerna, tjenstgjorde som Master of the Hounds, beriden på Fiorilla (Zariff Ottenby). Hundarne voro: Löjtn. grefve Diäben, beriden på Carola; Löjtn. Ridderstolpe, beriden på Edelka (Zariff Ottenby); Löjtn. Strussenfelt, beriden på Punch TE ras); Löjtn. Björnstjerna, beriden på Dulldull (engelsk halfbl.); Löjtn. Caselli. Ibland jägarne märktes major Boy, expeditionschefen Nordenfalk, kapten Lindblad och ryttmästaren grefve Rosen m. fl. Meeten var utsatt till kl. 9 f. m., och vid denna tid såg man från alla håll väl beridna jägare och hundar sainlas vid mötesen, utanför Ladugårdslands tull, Snart arskaran färdig, hundarne släppas och allt blir lif och rörelse. Det dröjde en stund innan något räfspår påträffades; men slutligen upptäcktes en schnitzel; Hundarne gifva hals, jagtropen skalla och i rask fart bär det af öfver skog och backar. Plötsligt blifver det tyst. Här har räfven gjort ett afsprång, sedan han först gått ett stycke tillbaka på sitt eget spår; men hundarne sprida sig snart, påträffa åter rätta spåret och det bär af under full ery. Nu kommer man till en gärdesgård, men öfver går det och åter har Mickel sina förföljare i hälarne. Spåret går öfver Husarbron; men just som ifcarne skola passera denna, kommer räfven med vild tart mot dem och rusar midt in bland sällskapet. Slipad som en äkta räf, lyckas han dock öfvertala dem att låta honom passera, och innan någon visste ordet af, var han förbi och gömd i skogen på andra sidan, Nu blir det en stund fullkomligt tappt, men slutligen höres ett jagtrop: Tallihåh! Man ser något rödt skymta vid skogsbrynet derborta, och i vild fart rusa alla efter åt detta håll. Här få hundarne riska slag och snart är drefvet åter i full gång. Räfven har här omigen gått tillbaka på sitt eget spår, derefter kastat tvärt åt sidan samt styrt kosan öfver skogen och snedt öfver Ladugårdsgärdet. Här blir åter tappt och först på sjeltva sjöstranden lyckas det hundarne att åter fåupp. Nu börjar Mickel gå allt kortare bugter och slutligen upptäckes han tryckande bakom en jordvall. Ännu en gång söker han sin räddning i flykten, men en af hundarne, löjtn. B., kastar sig framför honom oeh hejdar hans fart, under det en annan medlem af the pack of hounds, löjtn. Ridderstolpe, rusar fram och lösrycker från räfvens axel den mångfärgåde bandrosetten. Efter en längre stunds Alles tod ropande, samlar sig småningom hela jägarskaran kring den fångade räfven, hvarefter alla jägare, hundar och den återuppståndna räfven begåfvo sig till Alhambra, der en särdeles lifvad jagtfrukost intogs. .Under den glada sinnesstämning, som här var rådande, beslöts enhälligt att bilda en schnitzelklubb, hvars uppgift skulle blifva, att under den återstäende delen af the hunting season, d.v.s. hvarje vecka i september arrangera en dylik schhitzeljagt. Tilläggas bör äfven att, fastän man ridit uti en ofta särdeles oländig, mark, ingen af de i jagten deltagande hästarne deraf tagit den ringaste skada. Stockholm den 8 september 1870. G, W. Den andra berättelsen om samma jagt lyder: Det ser verkligen ut som om schpitzeljagten skulle lyckas förvärfva sig ifriga anhängare äfven uti de nordligare provinserna; åtminstone var det för alla och icke minst för mig en glädjande anblick ätt se det vackra antal sportmän, hvilka, oaktadt den molndigra himmelen, infunnit sig till rendez-vous, utsatt till den 4 dennes kl. 9 f. m; Det hade regnat om natten och den välkända, af lera bestående marken var rätt slipprig. Icke för thy var sinnesstämningen lifyad och ifvern glödande, ännu mera eggad af en deltagande gammal sportmans och dertill räfjägares passande infall, att om marken var slipprig och blöt, skulle Reineckes slag sitta it så mycket bättre.