Dagens Nyheter – 24 september 1870, sida 1

satte rättvisan för att begå ett högst beklagligt misstag. Hvarför sade ni mig icke genast sanningen? — Min herre, svarade Albert, fröken dArlange hade, i samma stund hon gick in på att mottaga mig i hemlighet, anförtrott sin ära åt mig . . . — Och ni skulle ha dött hellre än att omtala detta rendez-vous? afbröt honom herr Daburon med ett uttryck af ironi. Det är verkligen mycket vackert, min herre, värdigt forntidens riddare . . -. — Jag är icke en sådan hjelte som ni förmodar, min herre, yttrade den anklagade lugnt. Om jag sade er att jag icke räknat på Claire, skulle jag tala osannt. Jag väntade att hon skulle uppträda till mitt försvar. Jag visste att, så snart min arrestering blefve henne bekant, skulle hon trotsa allt för att rädda mig. Men man kunde hålla henne i okunnighet om denna olycka; detta var hvad jag fruktade. I sådant fall tror jag icke att jag skulle kunnat förmås till att nämna hennes namn. Det låg intet tomt skryt häri. Hvad Albert sade, det tänkte och kände han. Herr Daburon ångrade sin ironiska ton. — Min herre, återtog han med vänlig röst, man skall nu föra er tillbaka till fängelset. Jag kan ännu ingenting säga er; cmellertid skall ni slippa sitta i cell. Ni skall behandlas med all den välvilja och uppmärksamhet som