eller vexel å 10 pund sterling, den han försökt realisera, men vid försökets misslyckande sönderrifvit. De båda större, utanför skjutbanan vid jernvägen funna brefpackorna hade icke, såsom det först trotts, blifvit utkastade från något förbifarande tåg, utan hade af Christoffersen i hemlighet blifvit ditpraktiserade för att leda misstankarne på någon af jernvägspost-personalen. Christoffersen var icke anställd vid stambanans postkupå, och har aldrig rest på eget ansvar eller för sina resor uppburit arvode. Anställd vid postverket såsom e. postskrifvare, erhöll han tillstånd att under sistl. april och juni månader göra öfningsresor i postkupån. Tillgreppen synas dock icke blifvit föröfvade under denna tid, men väl närmast före och efter sistnämnde månad, då Christoffersen, under förevändning att biträda de ifrigt sysselsatta postexpeditörerna, ofta i Malmö infunnit sig i postkupån mellan kl. half 2—2 e. m., då utländska posten varit anländ och dess behandling börjad. Han erkänner, att han just vid dessa tillfällen tillsmugit sig 10 å 50 bref hvarje gång. De i ordinarie turer resande expeditörerna och postiljonerna hafva naturligtvis varit högst angelägna att från sig sjeltva afskudda den misstanke, som mot dem visserligen kunde uppstå hos allmänheten, men icke gerna hos någon, som med dessa redbara personer eger närmare bekantskap. Det är också hufvudsakligen de yngre tjenstemännens bemödanden man har att tacka för att gerningsmannen blifvit så snart upptäckt och gripen,