Dagens Nyheter – 23 september 1870, sida 2

— d18 — Straxt derefter aflägsnade sig äfven grefven och fröken dArlange. Den gamle officeren hade begifvit sig till mairen för att underrätta honom om det timade dödsfallet. Nunnan stannade ensam qvar, väntande på den hjelp-prest, hvilken kyrkoherden lofvat skicka för att vaka öfver liket. Barmhertighetssystern kände ingen fruktan eller nedslagenhet. Huru många gånger hade hon icke varit i en dylik belägenhet! Hon läste sina böner, hon stod upp, och derefter började hon städa rummet, såsom det är vanligt sedan en sjuk uppgifvit sin sista suck. Alla spår af sjukdomen undanröjdes; medikamentsflaskor och öfriga förvaringskärl för apoteksvaror gömdes, och på nattduksbordet, som betäcktes med en hvit servet, ställdes ett krucifix mellan två tända ljus och en vigvatten-skål. XVII. Herr Daburons tankar voro uteslutande upptagna af fröken WArlanges meddelanden, då han, gående uppför de långa trapporna i Palais de Justice, mötte fader Tabaret. Han blef helt glad öfver att få se den den gamle polismannen och ropade till honom: — Herr Tabaret!