Dagens Nyheter – 23 september 1870, sida 1

oo Vä anklagade väntar derute, och se här herr Martin som nyss kommit från Invalid-qvarteret. — Allt är då godt och väl, sade embetsmannen med ett uttryck af tillfredsställelse. Och vändande sig till polisagenten, frågade han: — Nåväl, herr Martin, hvad har ni sett? — Min herre, det förhåller sig verkligen så att någon klättrat öfver muren. — För huru längesedan? — Fem eller sex dagar. — Är ni viss på hvad ni säger? — Fullkomligt, min herre. Det är lika säkert som att herr Constant i detta ögonblick sysselsätter sig med att formera sin penna. — Äro spåron synliga? — Ja, lika synliga som näsan i menniskoansigtet, om jag får uttrycka mig så. Tjufven -— det är väl fråga om en tjuf, kan jag förstå — kom före regnet och aflägsnade sig under eller efter detsamma, alldeles såsom herr ransakningsdomaren förmodade. Detta förhållande är lätt att utröna, om man jemför spåren. Det märkes lätt att hans stöflar voro smutsiga vid nedstigandet. Han måste ha varit mycket vig, den skälmen. Det synes ha gått ganska lätt för honom att komma in; emellertid fann han med sin beqvämlighet mera öfverensstämmande att vid utgåendet begagna en stege, som han, då han väl befann sig uppe på muren, kastade omkull, så att den nu ligger