Dagens Nyheter – 23 september 1870, sida 1

set sb JRR förde i följande tal motiverna till denna resolution: Hufvudfrågan, på hvars afgörande allt hänger, är denna: Har Preussen eller Tyskland rätt att tillegna sig Elsass och Lothringen? Man säger oss: Elsass och Lothringen ha förr tillhört det tyska riket. Frankrike har med list och våld bemäktigat sig dessa länder. Nu, då vi besegrat fransmännen, är det icke mer än rätt och billigt att vi återtaga rofyvet från dem. Mine herrar, låten icke förleda er af vackeit klingande ord! Om man erbjöde eder alla verldens riken, så låten icke locka eder att tillbedja maktens afgudar! Pröfven denna vackert klingande fras — och I skolen finna att den icke är någonting annat än ett bemantlande af de gamla, barbariska kanonernas rätt. Elsass och Lothringen — säger man — voro tysk egendom och måste åter blifva tyska! Huru! — fråga vi ha då Elsass och Lothringen inga inbyggare? Eller äro måhända inbyggarne å dessa landsträckor viljelösa I ting, som man utan några omständigheter kan taga i besittning, med hvilka man kan styra och ställa efter behag? Till och med den ifrigaste, den mest inbitne annektionist erkänner att elsassarne med kropp och själ äro fransmän och vilja förblifva fransmän. Och om desse än hade aldrig så svårt förbrutit sig mot oss, så skulle det dock vara stridande mot all mensklig rättvisa, om vi med tvång gjorde dem till tyskar eller mot deras vilja införlifvade dem med Preussen eller någon annan tysk stat. Mine herrar, det finns ett gammalt tyskt ordspråk, hvilket är så sannt, att det blifvit upphöjdt till ett allmänt gällande: Hvad du icke vill att dig skall ske, Det skall du ej en annan ge. ) Huru skulle vi betrakta det, hvad skulle våra nationalliberala säga om en gång ett segrande Polen ville med kanonernas rätt återfordra och annektera provinserna Posen och Westpreussen? Och likväl skulle derför kunna anföras samma skäl som man vill göra gällande för en annexion af Elsass och Lothringen. Nej, mine herrar, det är vår pligt att stå upp mot sådane sträfvanden af nationel egennytta. Låtom oss stå fast vid rättfärdighetens grundsatser i det offentliga lifvet såväl som i det enskilda. Sägom ut såsom vår innerligaste öfvertygelse att hvarje införlifvande af främmande område mot dess inbyggares vilja är en kränkning af folkens sjelfbestämmelsehu och derför lika förkastligt som förderfigt. Låtom oss utan att vilseledas af ögonblickets segerrus iolägga vår protest mot hvarje våld å inbyggarne i Elsass och Lothringen. Blott den som aktar andras frihet är värdig egen. Beklagligen finns det för närvarande ej många som bysa så riktiga åsigter som den gamle republikanen Jacoby. ) I den rimmade formen är ordspråket tyskt, det medgifves. Men i obunden stil fanns det. som bekant, åtskilliga sekler förrän ett Tyskland gafs