Dagens Nyheter – 23 september 1870, sida 1

bedömt ert handlingssätt såsom det förtjenar; i dag är det jag som förlåter er. — Tack! min herre, stammåde grefven, täckt Och Kan tillade: — Hvilken död, störe Gad! — Ja, yttrade Claire; hon har uppgifvit sin sista suck under den ohyggliga föreställningen att hennes son begått ett brott. Ack! ätt man ej skulle hinna taga henne ur denna villfarelse! — Nödvändigt är åtminstone, utropade grefven, att hennes son blir försatt i frihet, så att han kån bevisa henhe den sista hederstjensten. Ja, det måste ske . . . Noöl! Advokaten nälkades grefven. -— Jag har lofvat er, min fär, att rädda honom, svaråde han. Nu för första gången såg fröken TArlange Noöls ätsigte. Hon Kade icke förr gifvit akt på honom. Deras blickar möttes, och hön kunde icke återhålla en åtbörd af motvilja, hvilken mitfktes åf alvokäten. . — Albert är nu räddåd, sade Kön i stolt Sön. Hvad Vi fordrä jär att rättvisa skall Skipas så skyndsämt som möjligt, att hen gall bli frigifven genäst. Domaren känner F lån sanna förhållandet. — Huru? frågade adfökåten. — Ja, Albert Håaf tillbragt den afton; då brottet bögicks, hos mig; han var ensam i Mitt sällskåp.