Dagens Nyheter – 22 september 1870, sida 2

— 510 — den sorgliga ställningen att behöfva blygas öfver sin syster. Han förbjöd mig att någonsin tala om honom; jag skulle aldrig få nämna hans namn. Kunde väl han, en hederlig krigsman, tillstå att han var bror till en qvinna, underhällen at en grefve? För att man icke skulle se honom, iakttog jag alla möjliga försigtighetsmått. Hvad blef följden af dessa? Ack, de väckte misstankar hos dig. När han fick veta att du öfvergifvit mig, emedan du ansåg mig otrogen, ville han i sin blinda vrede utmana dig på duell. Och då mäste jag bevisa honom att han icke ens hade rätt till att försvara mig. Hvilket elände! Ack, jag har fått dyrt umgälla min stulua lycka! Men nu har jag dig här, och allt är glömdt. Ty du tror mig ju, eller huru, Guy? Jag skall skrifva till Louis; han skall komma, han skall säga dig att jag icke ljuger, och du skall icke tvifla på hans ord . .. — Ja, vid min heder, inföll nu den gamle soldaten, allt hvad min syster säger är sannt. Den döende hörde honom icke; hon fortfor med en stämrma, som efterhand blef alltmera flämtande: — Hvad din närvaro gör mig godt! Jag känner att jag pånyttfödes. Jag har nyss varit sjuk och lärer väl ej numera ha någon skönhet qvar, men hvad gör det, omfamna mig ändål ..: Hon sträckte ut armarne och spetsade munnea såsom för att kyssan.