Dagens Nyheter – 22 september 1870, sida 2

— ödll — — Men det sker med ett vilkor, Guy, att du skall låta mig behålla min son. Ack, jag ber dig derom, jag besvär dig, tag honom icke från mig! Hvad vill du att det skall blifva af enmor utan sitt barn? Du önskar gifva honom ett lysande namn och en omätlig förmögenhet; nej! Du säger mig att jag genom att uppoffra mig sjelf skall bereda hans lycka; nej! Mitt barn tillhör mig; och jag skall ha det hos mig. Jorden har inga äreställen eller rikedomar, som kunna ersätta en mors ömma omvårdnad. Du vill i utbyte lemna mig den andras barn. Aldrig! Huru! denna qvinna skulle då omfamna min son! Det är omöjligt. Låt mig slippa se detta främmande barn, det inger mig fasa, jag vill ha mitt eget. Olycklige! framhärda icke i din villfarelse, hota icke med din vrede, med att öfvergifva mig; jag skulle vika och sedan dö. Guy, afstå från detta olyckliga förslag; blotta tanken derpå är ett brott. Huru, mina böner, mina tårar, ingenting rörer dig! Nåväl, Gud skall straffa oss. Darra för vår ålderdom! En dag skall kommaä, då barnen skola affordra oss -räkenskap på ett förskräckligt sätt. De skola stå upp och förbanna oss. Guy! Jag ser in i framtiden. Jag ser min son med rätta vredgad komma mot: mig. Hvad säger han, store Gud! O, dessa bref, dessa bref, kära minnen af vår kärlek! Min son! Han hotar mig, han slår mig! Hitåt, bjelp! En son slå sin moder . . Säg det emellertid för ingen . ,s