Dagens Nyheter – 22 september 1870, sida 1

-— OUOVJ — — Hvem har väl, återtog den sjuka, utan att i ringaste mån gifva akt på hvad som gjordes och sades af hennes omgifning, hvem har väl sökt öfvertyga dig om att jag var dig otrogen? O, de nedriga! Man har spionerat på mig, icke så? Och man har upptäckt att jag ofta mottog besök af en officer. Nåväl, det är sannt; men denne officer var min bror, min käre Louis! Då han uppnått aderton års ålder och arbete fattades honom, beslöt han låta värfva sig till soldat; och han skildes från oss, sägande till min mor: Det blir härigenom alltid en mun mindre i hushållet. Han var en präktig gosse, och hans förmän tyckte genast om honom. Han gjorde tjenst vid regementet, men sökte på samma gång genom studier förvärfva sig kunskaper; följden blef att han steg hastigt i graderna. Man utnämnde honom till löjtnant, kapten, kompanichef. Han har alltid hållit af mig, Louis; om han stannat i Paris, skulle jag icke ha fallit. Men vår mor dog, och jag befann mig ensam midti denna stora stad. Han var underofficer, när han fick veta att jag hade en älskare. Jag trodde att han aldrig mer skulle vilja återse mig. Dock förlät han mig, sägande att det enda som kan ursäkta ett fel, sådant som mitt, är att förblifva den man trogen, hvilken man har att tacka för sin förnedring. Ack! min vän, han var mera rädd om din ära än du sjelf. Han besökte mig, nen i hemlighet. Jag hade försatt honom i