— TJ I artige och elegante ädlingen från grefskapet Artois. — Ni har tagit tjugnu år från mina skuldror, sade han. Det är icke mer än rätt att jag bevisar er hyllning, som gjort mig ung nytt. Då Claire tagit plats i vagnen, sade han åt lakejen: S:t Lazare-gatan; och låt det gå fort! När grefven gaf order om att det skulle köras fort, bar det af som en stormvind. De förbigående gjorde klokast uti attitid springa åt sidan. Men kusken var en skicklig karl, och man anlände utan äfventyr till målet för färden. Med ledning af portvaktens upplysningar kommo grefven och den unga flickan till fru Gerdys våning. Grefven gick långsamt uppför trapporna, stödjande sig på ledstången och stannande vid hvarje afsats för att hemta andan. Han skulle då återse henne! Hans hjerta svällde af rörelse och hotade att spränga hans bröst. — Hr Noäöl Gerdy? frågade han tjenstflickan, som kom och öppnade. Advokaten hade nyss gått ut. Man visste icke hvart han begifvit sig, men han hade sagt att han ej skulle bli borta längre än en half timma. — Vi vänta då, tills han kommer tillbaka, sade grefven. Han inträdde i tamburen och tjenstflickan MODERSKÄRLEK. 63.