Derunder kommo två artillerister, som äfvenledes hade en båt insatt der, tillstädes. Det råder i allmänhet ett mindre godt förhållande mellan garnisonen och Yandtbofolkningen, som i dessa trakter till största delen består af fiskare och skeppare. De beskylla hvarändra för oginhet; men förnämsta skälet torde vara att militären vill spela öfversittare. Man hör ofta glåpord vexlas när de mötas. Så skedde äfven här, hvarjemte artilleristerna ställt till bråk för att först få ut sin båt, hvarvid de gått våldsamt till våga, så att Carl Olsson blifvit retad och stött till deras båt med ena åran, hvilken dervid emellertid träffat en af artilleristeråa i höfvädet. Båtarne skildes om någon stund, och hvar oehen skulle fara till sitt hem. Vid 11-tiden på aftonen, eller kanske närmare kl. (212 hade rop hörts från sundet mellan fästningen och staden. Man hade dock ej fäst någon-synnerlig uppmärksamhet dervid, då på denna lNifligt trafikerade farled rop och buller öfta höras. Det var dessutom ett ohyggligt väder temligen stark storm, beckande mörkt och ösregn. Hvad som föregick derute i sundet, blef derför icke af någon bevittnadt. Några famnar från det öfvannämnda båthuset låg ångslupen Svan vid brokajer. Man vet ej huru Carl Olssons: båt kom till ångslupen, antingen han -drefsdit af stormen eller om den anfallne sökte land och skydd. Alltnog han kom dit, förföljd af ängriparne.: Carl Olsson hade kastat sig öfver ängslupens reling, men derefter ej förmått röra sig. Han hade endast kunnat upplysa maskinisten, som var tillstädes, att två artillerister ville mörda honom. Dessa sednare hade emellertid ej vidare synts till. Nu inträffade den icke minst ohyggliga episoden i detta drama, att de å ångslupen varande icke togo Vidare notis om Carl Olssons tillstånd, än att de ansågo honom vara druc ken. Sedan han, genomblött af regnet, legat Fö stund ombord å ångslupen, buro de honom till ett öppet skjul, som bildar eh genomgång i efilängre husräcka utmed hamnen, hvarifrån eir dörr leder in till det förut omtålade båthuset; Der lade de honom, utan att tända ljus, för att bli förvissade om huru han befann sig, och der fick han ligga. Och der dog han af förblödning. Han: hade åtta större öch mindre knifhugg, hvaraf ett i ena vaden var det svåraste, enligt hvad i går genom verkställd obduktion utröntös, — 7 Genom denna oförsvarliga vårdslöshet af de personer, som kunnat i första hahd och genast ringa underrättelse om det begångna mordet, fingo äfven Tmördarne god tid på sig attilugn och ro undanröja spåren; som kunde leda till upptäckt. Följande dagen blef det emellertid allarm i staden och påfästningen. Undersökningar anställdes och: det blef snart utrönt, att efter korum på onsdagsqvällen hade två konstaplar och två artillerister af tredje depotkompaniet (under kapten Fries befäl) leninat fästningen och begiflvit sig till staden i en roddbod: eller sämpy tillhörig en -artillerist och!förtöid vid fästningen. Konstaplarne, Fröberg och Hagström, hade s. k. nattpermission. Detlärer ej sällan förekomma att manskap permitteras från fästningen vm nätterna. Artilleristerna, SL Jonsson och Holmberg, hade deremot icke permission, den förstnämnde var till och med postförbjuden, d. v. s. förbjuden att på några vilkor lemna fästnibgen, emedan han var känd som slågskämpe och dessutom hade undergått bestraffning för snatteri, ehuru behållen vid kompaniet. Alla fyra följdes åtin på en krog i staden, der de tillsammans intogo förtäring, hvarefter konstaplarne -begåfvv sig till ett. ställe i närheten af staden och skildes vid artilleristernas Mot dessa sednare förekömmo sådana omständigheter, att de blefvo insatta i fästningens arrdsty men de nekade på det bestäinidaste att ega någon vetskap om mordet, ehuruw-de ej-kunde nöjaktigt redogöra för hvar de vistats. på förnätten. Efter tagen kännedom om de hufvudsakliga omständigheterna vid denna sorgliga tilldragelse kan man ej frigöra sig från den föreställningen, att undersökningen för att uppdaga brottslingarne --drifvits särdeles lamt. Ehuru -hela stadew och helx trakten slagits af skräck öfver denna illgerniog, hvilken: endast styrkt befolkningens fruktan för fästningens artillerister, synas vederbörande myndigheter icko hy vidtagit sådana åtgärder, som åtminstone tillfredsställtuden upprörda rättskänslan i samhället. Så hade icke de. personer, som samtidigt med den mördade voro i båthuset, ännu i går blifvit hörda eller ens inkallade; så hade icke förhör anstälts med dem, som befunno sig på ångslupen och voro-de sista, med hvilka den mördade i lifstiden sammanträffade; så verkställdes ej obduktion af den mördades kropp förrän i går, d. v. s. först femte dygnet efter sedan mordet begicks, oaktadt läkare finnes på stället; så fanns slutligen i går, då obduktionen ändtligen skedde — af provinsialäkaren. doktor Rydberg, för ändamålet reqvirerad från Stockholm — icke ens stadens borgmästare då hemma eller, han NA MG )