Dagens Nyheter – 20 september 1870, sida 2

förmår. Vänta! . . Och Albert räknar minuterna med en dödande ångest! Visserligen blif väl rättvisa skipad, men hirå åstadkomma att detta sker genast och utan en hop långa omvägar? — Må vi i alla full försöka, min herre, envisades Claire. Låtom oss gå till domare, generaler, ministrar, hvad vet jag? Om ni endast ledsagir mig, skall jag tala, och ni skall få se att vi till sist lyckas. 0 — Förträffliga flicka! utropade han; ni är frimodig och frukfår intet, Claire! Gammalt godt blod förnekar sig icke. Jag har ej känt er förrän nu: Ja, hi skall bli min dotter, och bi skola njuta mycken lycka, Albert och vi Men vi kunna ej handla utan besinRing. Jag måste, för att få veta till Hvem jag bör vända mig, tala med någon jurist, någon advokät : . . AN! utbrast han, nu är allt klart; Noöl! : Claire blickade förvånad på grefven. — Han är min son, svarade herr de Commarin, synbarligen brydd, min andre son, Alberts bror, den bäste, den mest rättänkande unge mån. Han är advokat, han känner vår lagskipning i grund, han skall lemna oss upplysningar. Namnet Noäl, framkastadt midt under detta af ljusa förhoppningar eldade samtal, bedröfvade Claire. Hen kände sitt hjerta såmmanpressas. Grefven märkte hennes nedslagenhet. Var utan fruktan, kära barn, återtog