Dagens Nyheter – 20 september 1870, sida 1

— 496 — hålla sig, mofstå. Men får man blott en giltig förevändning att bryta de fasta föresatserna, är man genast . färdig att omfatta densamma. Man har ju då en ursäkt att nedtysta sitt eget samvetes förebråelser med. Alt under det man ger vika för passionen, kan man säga till sig sjelf: det är icke jag som velat detta; det är ödet. — Ett besök hos Noäl tager icke mycken tid, anmärkte grefven. — Låtom oss då begifva oss åstad, min herre. j Så ud — Ber ni, mitt kära barn, det är så att jag icke vet, yttrade den gamle ädlingen tvekande, om jag bör, om jag kan föra er med mig. Konvenansens reglor ... — Ack, min herre, är det väl nu fråga om konvenansen! inföll Claire häftigt. Med er, och för honom kan jag gå hvart som helst! Är det ej oundgängligen nödigt attjag meddelar upplysningar? Må. vi endast underrätta min farmor om orsaken till: min långa bortovaro. Det kan fröken Schmidt göra och sedan återvända hit, för att vänta till dess vi komma tillbaka. Jag är färdig, min herre, — Må ske, sade grefven. Och efter att ha ringt med förtviflad häftighet, ropade han: — Min vagu! Han: ville bestämdt att Claire, skulle låta sig ledas af honom, under det de gingo utför trappan. Han hade i en hast åter blifvit den