Hvarjehanda nyteter. Å Munkbrotorget. Ivad kosta päronen?... Duga de I inte syltp iron Nej vars; 16 skilling Herrn. I Ett fruntin t mig få en half kappe. mer (straxt derefter). Hvad kosta tpäron ? Ja, frun iv så si tat li igt ypperlig TF runtimret. 11 e Itpäron a, goa herrn, ta sina man får lof å hälla igen sin tm Fruktfö päron; då ä ät me den som sist kommer. En egendomlig fråga afhandlades nyligen i Randers klubb, hvarom stadens tidning skrifver följande: kn herre yttrade förliden afton i klubben, sedan underrättelsen om katastrofen vid Södan ingått, att han inte kunde begripa hvar vår Herre varit under sista tiden. o— Hvar han nu är, vet jag icke — svarade en närvarande — men i måndags var han på besök hos sin syster på Askildrups egor — och dervid uppläste han ur Randers Avis för den 2 september följande: Vid ett besök sistlidne måndag den 29 augusti hos sin syster, som är gift med torparen Sören Christensen på Askildrups egor, bortkal:ade den allgode Guden genom en plötslig död min kära syster, Bodil Sörensdotter, i en ålder af 38l2 år. Hon var mig en kär syster, derför skall hon länge lefva i mitt minne. Detta sorgens budskap meddelas hi med slägt och vänner at hennes djupt sörjande broder etc. etc. En herre som agerar kusk åt sin drämg. För någon tid sedan hände, att en i Stockholmstrakten boende herre, som haft något ärende in till staden, vid hemresan derifrån stannade med sin droska utanför ett schweizeri, tillsade drängen att vänta och gick sjelf in att taga sig några förfriskningar. Under tiden började det regna, hvarför drängen fann för godt att taga plats inuti den täckta droskan. Här insomnade han, helst som det drog länge och väl ut, innan herrn behagade komma tillbaka. Slutligen kommer herrn ut, finner ej drängen på kuskbocken, tar genast för gifvet att han tagit sin reträtt till närmaste krog, sätter sig sjelf på kuskbocken och kör i vredesmod mot hemmet, tänkande inom sig: jag skall straffa den krabaten genom att låta honom gå hem i regnet. Hemkommen, ropar herrn på gården en af de hemmavarande drängarne att taga emot hästarne. Det behöfs inte, ty jag är här, sade den i droskan sittande drängen, som vid husbondens rop vaknat och nu helt förnöjd steg ut på gården.