204 — i Claires ficka? Unga fickor bruka vanligen bättre gömma biljetter rörande hemliga kärleksmöten. Hastigt genomögnade Kan de tio rader brefvet innehöll. — Intet datum, mumlade han, ingen poststämpel, ingenting . . . Claire hörde icke detta; alla Hennes tankar rörde sig kring frågan: Huru finna bevis om: att mötet med Albert verkligen egt rum. — Min herre, utbrast hona plötsligen, det händer ofta att man observeras, då man önskar och tror sig vara allena. Fråga, jag ber er derom, allt tjenstfolket i farmors hus; måhända har någon af dem sett Albert. — Fråga era betjenter! . . . Hvad tänker ni på, min fröken? — Ni inser att jag derigenom skulle bli svårt komprometterad; men hvad gör det, min herre, om blott hans oskuld derigenom kommer i dagen? Herr Daburon kunde icke annat än beundra henne. Hvilken. sublim sjelfuppoffring hos denna unga flicka, vare sig hon nu talade sanning eller icke! Han förstod att uppskatta det våld Hon sedan en timma gjort på sig sjelf, han som kände så väl hennes karakter. — Detta är icke allt, tillade hon, nyckeln per som jag kastade till Albert, har jag ej fått igen. Jag erinrar mig det nu; vi glömde dem bada, Han torde ha -—