-— AA O0O — härfvan. Han måste afbryta sina funderingar, utan att ha fått en enda id. Han steg hastigt upp. — Seså! utbrast han med hög röst, såsom för att uppmuntra sig sjelf. Nu till Palais de Justice! Der skall jag nog erhålla upplysningar, som skingra detta mörker. XVI. Herr Daburon hade blifvit öfverraskad af laires besök. Herr de Commarin blef det i ännu högre grad, då hans kammartjenare, lutande sig intill hans öra, anmälde att fröken dArlange bad om ett ögonblicks samtal med herr grefven. Herr Daburon hade tappat en bundt visitkort på gofvet; herr de Commarin, som satt tll bords, lät knif och gaffel falla på tallriken. Likasom domaren, utbrast han: — Claire! Han tvekade att mottaga henne, emedan han väntade sig ett plågsamt och i alla hänseenden obehagligt uppträde. Hon kunde icke hysa någon varmare tillgifvenhet för honom, det visste han nog, ty han hade ju under en lång tid lagt oupphörliga hinder i vägen för hennes lycka. Hvad ville hon honom? Tvifyelsutan kom hon för att erhålla underrättelser om Albert. Hvad skulle han svara henne?