AE nn klättrat deröfver. Han nämnde att klättrandet skulle ha skett dels före dels under regnet på tisdagen. Han ålade vidare denne polistjensteman att gå tillväga med den största försigtighet och att söka uppfinna en antaglig förevändning för sina undersökningar. Innan domaren ännu slutat skrifva, ringde han på betjenten, hvilken icke dröjde att infinna sig. . — Se här, sade han, två bref som ni skall bära till herr Constant, min protokollsförare. Ni skall bedja honom läsa dem och oförtöfvadt gå i författning om verkställandet af de order de innehålla. Spring straxt, tag en vagn och laga att allt går fort . . . Ah! ott ord: om Constant icke är på mitt embetsrum, så låt en vaktmästare söka upp honom. Han kan icke vara långt borta, ty han väntar mig. Och nu adjö, skynda er! Herr Daburon återvände härefter till Claire. — Skulle ni händelsevis ha bevarat det bref, hvari herr Albert ber er om ett möte? frågade han. — Ja, min herre, jag tror till och med att jag har det på mig. Hon letade i sin ficka och framtog ett mycket skrynkligt papper. — Här är det, sade hon. Hon lemnade ransakningsdomaren brefvet. En misstanke uppstod hos denne. Befann sig väl detta komprometterande bref endast tillfälli lgtvis MÖDERSKÄRLEK,