Dagens Nyheter – 16 september 1870, sida 3

Hvarjehanda nyheter. — Från London skrifves den 7 september till Kölnische Zeitung: Keiserlige prinsen har ej blifvit förd till London, såsom några tidningar berättat, utan har fortsatt vägen öfver Dover till Hastings. I samma hotell, der han steg af, bodde en gång hans far on längre tid; der ha också Louis Philippe och efter hans död drottning Amalia flera gånger haft sin tillflyktsort. Värden är kosmopolit, visar gerna främlingen de rum, i hvilka han lyst sina höga gäster till sängs, och är troligtvis mycket stolt öfver att nu ha fått sin furstelista tillökad. Om den unga prinsen länge blir hans gäst, är dock tvifvelaktigt; det säges att han härnäst skall begifva sig till Worthing, en liten, nära Brighton belägen kustort, som är väl skyddad för den skarpa nordostvinden och som från Hastings kan uppnås på en halt timmas färd med jernväg. Utom prinsen hittörde den sista ångaren från Calais äfven hertigen af Persigny, grefve Lavalette med gemål, hertigen af Gramont, hertiginnan af Mouchy och furst Metternich. De befinna sig för närvarande jemte andra kejserliga flyktingar i London, dit äfven Granville och Gladstone inträffat från Walmer Castle. Än flera flyktingar af den kejserliga hofstaten väntas, så att England, hvilket redan herbergerat så många olika emigrationer, nu äfven fär upptaga en kejserlig napoleonisk. — Den ryktbare violinisten Vieuxtemps, som uppehåller sig i Dieppe, stod för några dagar sedan just i begrepp att taga sig ett bad, då plötsligen en folkmassa samlades utanför etablissementet och fordrade hans arrestering af orsak att man trodde honom vara en preussisk spion. Lyckligtvis funnos åtskilliga personer till hands som kunde intyga hvem han var. — Man läser i LT Ami de VOrdret: Vår jernvägsstation vari måndags skådeplats för en patetisk scen. En mor, hvilken icke fått några underrättelser från sin son, anställd såsom adjutant hos en af generalerna vid Faillys kår, hade skyndat till Namur, i kopp att få veta något om honom af de officerare som dagligen anlända dit. Hennes oroliga efterforskningar pågingo i två dagar utan resultat. Man såg henne ännu på måndagen nere vid bangården, ett rof för den största ångest och knappt vågande tillfråga de med tåget nyss ankomna. Plötsligen upplyser en stråle af outsäglig glädje hennes ansigte, och hon uppgifver ett rop af förtjusning: hennes son är lefvande; han har endast erhållit en helt lindrig blessyr; inom kort skall han åter vara frisk och fri. Efter att ha öfverhopat med tacksägelser den som meddelade denna lyckliga nyhet, tränger hon sig genom folkmassan, som med rörelse bevittnat scenen, och springer, utom sig af glädje, till telegrafstationen, Aftonbladet offilelöst, Kriegs-Zeitung i Berlin talar i sitt nummer för den 9 dennes om ,Das BStockholmer officiöse Aftonbladet.., Märkvärdigt hvad de preussarne ha väl reda på allting! . General Staff. Parisiska tidningen Figaro för den 5 sept. innehåller följande notis: Vet ni hvem den preussiske general varit, som af krigsministern i Berlin sedan 1866 haft i uppdrag att samla underrättelser i Paris