Dagens Nyheter – 16 september 1870, sida 1

Ransakningsdomaren glömde en viss oroande fråga, som han ställde till sig sjelf en morgon efter sin sjukdom. — Hvarken rättvisan eller samhället, min fröken, svarade han, kunna bedöma hans själstillstånd vid ifrågavarande tillfälle. Det tillkommer Gud allena, som ser i djupet af allas hjertan, att lösa dylika problemer, som öfvergå den menskliga fattningsförmågan. Inför oss är herr de Commarin brottslig. Det är möjligt att man af vissa konsidorationer förmildrar straffet; i moraliskt hänseende blir verkan densamma. Det skulle till och med kunna hända att man frikänner honom --. hvilket jag önskar, utan att våga hoppas det — men han förblir i alla fall förlustig menniskors aktning. Alltid kommer fläcken af det blod, han fegt utgjutit, att vidlåda honom. Fatta derför genast ett förnuftigt beslut. Fröken dArlange fästade sina af den lifligaste harm lågande ögon på domaren och tvang honom derigerom att tystna. — Det vill säga, utbrast hon, att ni råder mig att öfvergifva honom i hans olycka. Hela verlden skall undfly honom, och er klokhet bjuder mig att göra såsom hela verlden. 84 handla vänner — har man sagt mig — när någon faller offer för motgången, icke hustrur, Se omkring er: huru förödmjukad, huru diycklig, huru fallen en man må vara, finner ni vid hans sida den qvinna, hvars Pligt det är att stödja och trösta honom, När den siste MODERSKÄELEK, 59.