Dagens Nyheter – 14 september 1870, sida 1

Victor Hugos ankomst till Paris. Till danska Dagstelegrafen skrifves från Paris den 6 september: Fram mot kl. 11 kom en ofantlig menniskomassa rusande från Drouot-gatan nedåt boulevarderna. I midten, följd af denna menniskström, for en kalesch, hvari befunno sig fyra personer: Auguste Docquerie, Paul Meurice, Louis Ulbach (de bekanta republikanska medarbetarne i le Rappel) och den fjerde: Victor Hugo. De kommo direkt från Briissel. Folkhopen blef snart så tätt packad att vagnen ej kunde köras. Victor Hugo reste sig upp och gaf tecken att han ville tala. Han var blek och rörd, men en underbar eld lyste i hans ögon oeh strängt allvar hvilade öfver hans vackra, manliga drag. Sedan han tackat folket för det smickrande mottagande han rönte, yttrade han att det var hans fasta öfvertygelse att Frankrike aldrig :skulle gå under, emedan det var Ceivilisationens själk. På dessa ord följde ettomåttligt jubel, entusiastiskt afsjungande af marseljäsen och tusenfaldiga rop: lefve Victor Hugo! Då le Rappel, efter att ha varit indragen, i går ånyo utkom, hade det en artikel af Victor Hugo, hvari det hette: Jag skall återvända till Frankrike, offentligt, som en af gemenskapen, som nationalgardist, med mina båda söner vid min sida. Jag skall låta anteckna mig i det qvarter der jag kommer att bo, och jag skall begifva mig upp på vallarne med mitt gevär på axeln. Jag beger mig till Paris för att utföra blott ett enda värf, men ett hjeltemodigt. Paris kallar revolutienen till hjelp — derför kommer jag. Jag tror fullt och fast på en god utgång. Jag har aldrig hyst mera tillförsigt om Frankrike än i denra stund. Den kontinentala republiken skall utföra sitt stora värf. Det är krigens slut som skall blifva