Dagens Nyheter – 14 september 1870, sida 1

velat skilja dem; olyckorna och pligten förena dem i en högtidlig omfamning. Besegladt af fosterlandskärleken och friheten, gör oss detta förbund oöfvervinnerliga. Beredda på allt, öfverblicka vi med lugn den belägenhet, i hvilken vi blifvit bragta. Denna belägenhet vill jag med några ord angifva; jag underställer dem mitt lands och Europas bedömande. Vi hafva högeligen fördömt kriget och under uttalande af vår aktning för folkens rätt hafva vi fordrat, att man skulle låta Tyskland sjelft bestämma öfver sitt öde. Vi ville, att friheten skulle vara på samma gång vårt gemensamma band och vårt gemensamma värn; vi voro öfvertygade om att dessa moraliska krafter skulle vara tillräckliga att för alltid vidmakthålla freden. Men såsom bekräftelse härpå fordra vi ett vapen för hvarje medborgare, en medborgerlig organisation, och valda anförare, då skulle vi hafva varit obetvingliga på vår egen mark. Den kejserliga regeringen, som sedan lång tid tillbaka hade skilt sina intressen från landets, har förkastat denna politik. Vi återupptaga den, i förhoppning att Frankrike, vist af skadan, hädanefter skall hafva den klokheten att tillämpa den. sa sin sida har konungen af Preussen förklarat, att han icke för krig mot Frankrike, utan mot den kejserliga regeringen.) Dynastien har gått under. Det fria Frankrike reser sig. . Vill konungen af Preussen fortsätta ett brotts ligt krig, som skulle vara minst lika olycksbringande för honom sjelf som för oss? Vill han i nittonde århundradet framställa för verlden det grymma skådespelet af två nationer, hvilka ömsesidigt vilja förgöra hvarandra och hvilka, glömska af mensklighet, förnuft, vetenskap, hopa massor af spillror och lik? Det står honom fritt; må han inför verlden och historien ikläda sig detta ansvar! Är det en utmaning — vi antaga den. Vi skola icke afträda en tumsbredd af vårt område eller en sten af våra fästningar. En skymfliig fred skulle inom kort åtföljas af ett utrotningskrig. B Vr vilja blott underhandla om en varaktig red. Vi ha deri samma intresse som hela Europa och vi hafva orsak att hoppas, det frågan, oberoende af någon förutfattad dynastisk fördom, äfven i makternas kanslier skall framställas i denna form. Men om vi också stodo ensamme, skulle vi icke tveka. Vi hafva en beslutsam armå, väl försedda fästningar, en stark ringmur, men framför allt 300,000 stridsmäns bröst, hvilka äro beslutna för att hålla ut till sista man. Då dessa med fromt sinne lägga kransar för Strasbourgs statys fötter, lyda de icke blott en känsla af sublim beundran, utan de hemta också der ) Den högst aktningsvärde hr Jules Favre, har här gjort sig skyldig till samma fel som flera tidningar före honom, och såväl den engelska som den ryska pressen ha beriktigat hans uppgift. Preussen har icke i någon offentlig handling uppdragit en sådan distinktion mellan Napoleons och franska folkets andel i krigets utbrott. Det finns ingen annan kungjord offentlig handling, som kan ha gifvit anledning till misstaget än en proklamation af konung Wilhelm efter hans armeers inryckande i Frankrike, i hvilken han talar om! att Preussen icke för krig mot franska folket. Men att denna proklamation icke afser hela franska fol ket synes derat att den är uttryckligen ställd till invånarne i de af preussarne besatta landsdelarne, och att den icke är af politisk natur, utan af rent militärisk framgår af dess detaljbestämmelser om huru folket bör förhålla sig för att icke blifva behandladt som fiender, och huru tyskt mynt skulle vexlas mot franskt o. s. v. Det är en sådan proklamation som vid all krigföring utfärdas till den fientliga regeringens undersåter för att underrätta dem om att det är meningen att föra krig med militär mot militär men icke mot obeväpnade dborgare. . i ha för den historiska sanningens skull bordt lemna denna upplysning.