— TT förblef Tabaret till det yttre lugn och ödmjuk. Detta kom sig deraf att han ville fortfarande stå i sådant förhållande till embetsmannen att han kunde följa ransakningens gång steg för steg d. v. s. omedelbart efter hvarje förhör bli underrättad om hvad dervid förekommit. Han slutade med att bedja om tillåtelse att få tala några ord med Albert; han tänkte att till tack för hans tjemster denna ynnest skulle kunna bli honom bevisad. Han önskade blott språka med den unge mannen i tio minuter utan vittnen. Herr Daburon afslog denna anbållan. Han förklarade att för det närvarande måste fången hållas i cell och hindras från att meddela sig med någon menniska, eho:det vara månde. j Säsom en tröst, tillade han att om tre eller fyra dagar skulle han möjligen icke så fast vidhålla detta stränga förbud, emedan, efter all sannolikhet, förhållandena till dess väsentligen förändrats, —-Er vägran är grym, min herre, sade gubben Tabaret; emellertid förstår jag era motiver och vill ej vara envis. Detta var det enda yttrande han fällde, som kunde anses innebära en : klagan. Och han aflägsnade sig nästan genast, af fruktan för att har icke skulle kunna beherrska sitt dåliga lynne. Han kände att, förutom den. outsägliga