Dagens Nyheter – 13 september 1870, sida 1

a der för att afbida det svar, som Jules Favre sagt på aftonen skulle komma till presidenten Schneiders hotell från de i stadshuset; samlade medlemmarne af venstern (den nya regeringen), hos hvilka en del kolleger med Grevy i spetsen infunnit sig för att erbjuda dem lagstiftande kårens understöd till det nationela försvaret. Kl. half 10 ankommoö Jules Favre och Jules Simon till presidentens hotell, der Thiers intagit presidiet, då hvarken presidenten Schneider eller någon af vicepresidenterna voro tillstädes. Jules Favre tog till ordet och förklarade, att gentemot dagens händelser provisoriska regeringen omöjligt kunde underlåta att göra afseende på fulländade fakta. 4Vi räknat, sade han, på våra hittillsvarande kolle; gers individuela hängifvenhet, men kunnit icke längre vädja till dem såsom en församling.4 Thiers förklarade derpå med mycket upprörd stämma detta enskilda möte upplöst. Kammarens tid var förbi, och om aftonen sattes regeringens sigill -på dörrarna till Palais Bourbon. Man försäkrar, att presi denten Schneider redan på lördagen yttrat, att om icke kammaren ännu samma dag fattade ett afgörande beslut om regeringens förande, skulle makten gå den ur händerna och republiker vara proklamerad inom 24 timmar. En del deputerade af högern och centern skola ha påtänkt att hålla ett möte kl. 10 på aftonen för att utnämna en motregering och vidtaga sådana åtgärder, att namnet republik kunde undvikas; samt protestera mot att Paris på egen hand afgjorde hela landets öde. Detta möte synes emellertid alls icke ha egt rum, och redan på måndags morgonen lemnade större delen af de deputerade från departementen Paris. Midt under allt detta satt Palikao ännu qvar i krigsministeriet, som han först lemnade efter kl. 10, då en afdelning mobilgardister under anförande af en utaf provisoriska regeringen utnämnd kommissarie trädde in till honom med order från denna att lemna ministeriet. För makten är jag nödsakad att draga mig tillbaka; var hans svar. Regeringens proklamation till folket lyder sålunda: Fransmän! Folket har skyndat före den tvekande kammaren. För att rädda det i fara bragta fäderneslandet har det proklamerat republiken. Det har ställt sina representanter, ej vid makten, utan i faran. Republiken besegrade invasionen 1792, republiken är proklamerad. Revolutionen har skett i rättens, i allmänna välfärdens namn. Medborgare, vaken öfver den stad som blifvit er anförtrodd. Imorgon skolen I jemte armåen vara fäderneslandets härunare. Styrelsen för nationalförsvaret har till armån uttärdat följande proklamation: När en general illa fört sitt befäl, tar man det ifrån homom.. När en regering genom sina fel satt fäderneslandets välfärd på spel, afsätter man henne. Det är detta Frankrike nu gjort. Då det afsatt den dynasti, som är ansvarig för våra olyckor, har det i verldens ögon fullgjort en stor handling af rättvisa. Det har verkställt den dom som alla edra samveten fällt. Det har på samma gäng utfört en räddande handling. För att kunna rädda sig. mäste nationen endast bero af sig sjelf och endast lita på två saker: sin beslutsamhet, som ir okuflig, och ert hjeltemod, som saknar sin like och som midt under oförtjenta motgängar utgör verldens förvåning. Soldater, då vi under den fruktansvärda kris vi genomgå mottagit makten, ha vi ej utfört nägon partihandling. Vi befinna oss ej vid makten, utan 1 striden. Vi äro ej, ett partis, utan nationalförsvarets regering. Vi ha blott ett mål, en vilja: fäderneslandets räddning genom armån och nationen, slutna omkring den ärorika symbol, som för åttio är sedan tvang Europa att rygga. Nu som då betyder namnet republik: En inberlig förening mellan armån och folket till fädernaslandets försvar. x x x