langare hade begifvit sig till Bougival, försedda med fotografier afAlbert. De hade i uppdrag att anställa efterforskningar i hela nejden; att söka, spana, fråga öfverallt. Genom fotografierna skulle deras värf betydligt underlättas. De hade order att visa dessa för alla menniskor och att till och med lemna qvar ett dussin för att utdelas i orten. Det var omöjligt att icke, under en dag då så mycket folk rarit ute i rörelse, någon skulle ha mött porträttets original vare sig å stationen vid Rueil eller på vägen deremellan och byn la Jonchere. Efter att ha vidtagit dessa arrangemanger, gick ransakningsdomaren till Palais de Justiee och lät-upphemta den anklagade. Redan på morgonen hade han fått mottaga en rapport: angående fångens alla ord, handlingar och åtbörder under qvällen och natten. Spionerna hade minsann icke varit overksamma, Af redogörelsen framgick att ingenting i hans uppförande förrådt brottslingen. Han hade synts mycket bedröfvad, men icke förtviflad eller tillintetgjord. Han hade hvarken ropat eller hotat eller förbannat rättvisan; han hade icke ens talat om den olycksdigra villfarelse för hvilken han var ett offer. Efter att ha ätit helt litet, hade han gått fram till cellens fönster och förblifvit stående invid detta öfver en timma. Derpå hade han lagt sig och, efter hvad man kunnat se, lugnt insomnat.