stöd; statstjenster, ordnar eller dylikt. Och dessa skulle alla vara köpta af Preussen; och ändock har ännu icke förekommit ens en skymt af anledning till att Preussen önskat eller sökt någon annan makts bistånd. Hvarför skulle det då ha kastat ut de millioner som skulle åtgått för att köpa sådana tidningar som Times, Daily News, Newyork Herald, Tribune, de republikanska bladen i Spanien o. s. v.? Vi ha föraktat att besvara anklagelserna mot oss. Den, som för uttalandet af sin politiska öfvertygelse mer än en gång sett fängelsets portar nära att öppnas, är, i medvetandet af sina afsigters renhet, tillräckligt stark att sätta sig öfver det egennyttiga förtalet och det kälkborgerliga lyssnandet dertill. i Emellertid ha vi med den glädje, som det måste väcka att höra en kollega göra rättvisa åt dem som stundom stridt mot honom, läst en uppsats i Öresunds-Posten, den vi meddela såsom hedrande för dess utgifvare. Han säger: På tal om Handelstidningen, kunna vi ej aunat än på det högsta ogilla och finna skamliga de insinuationer, som i Nya Förposten framkastats mot förstnämnda tidning, såsom skulle den vara köpt af Bismarck att förfäkta Tysklands sak; detsamma gäller om Fåderneslanderts insinuationer mot Dagens Nyheter, Det är ohederligt handladt att offentligen eller enskildt utslunga dylika beskyllningår mot några pressens organer, derför att de i en viss tfräga räka hysa åsigter som strida mot de känslor och: föreställningar; som i allmänhet lära finnas hos svenska folket. Om man ock beklagar den ensidighet och partiskhet för Tyskland, hvartill nämnda tidningar gjort sig skyldiga, eger man dock ingen rätt att underlägga dem dåliga motiver för deras framställningar. Hvar och en organ har skyldigket och rättighet att uttala sin åsigt och sina känslor samt fordra att de respekteras, de må smaka majoriteten väl eller illa. Öfverdrifter å ena sidan, och sådana ha tyvärr ej fattats, framkalla gemenligen motsvarande ytterligheter å den andra, och ytterligheternas män kunna gerna taga hvarandra i hand. Det är lika obehagligt att höra de öfverdrifna loforden öfver allt hvad franskt heter, som de ilskna smiädelserna mot allt tyskt, oaktadt den ringaste ettertanka och billighetskänsla borde ställa vågskålarne mellan dessa nationers fel och dygder ungefär lika högt. För vår del fordra vi så mycken aktning för hvarje öfvertygelse och för det fria ordet, att om någon tidning eller enskild till och med yrkade, att Sverige måtte förena sig med Tyskland eller Ryssland samt upphöra att våra en sjelfständig stat, huru impopulärt ett sådant yrkande tvifvelsutan skulle blifva, en sådan organ ej derför måtte anses köpt eller besoldad af det ifrågavarande riket — ty intet hinder finnes ju för att en organ skulle kunna anse en sådan förening vara nyttigare för svenska folket och menskligheten än Sveriges tillvaro som en sjelfstindig stat. Nog af, för motiverna till ordet och handlingen är man endast sig sjelf ansvarig; i annat fall blefve all yttranderätt omöjlig: den svage och fåtalet skulle törtrampas af den starke och flertalet, våldet och. godtycket blifva de lagstiftande makterna och upplösning af alla samhällsband stå för dörren. Ehuru tillfredsställda vi naturligtvis äro öfver denna manliga yttring, måste vi protestera mot förmenandet, så vida det rörer Dagens Nyheter, att vi skulle ha ådagalagt partiskhet och ensidighet för Tyskland. Vi hafva under det pågående kriget afhållit oss från att uttala nägon åsigt om de krigförande folken; vi hafva gjort rättvisa ät tapperheten på den ena sidan såväl som på den andra; om vi omtalat några mindre hedrande drag af krigföringen på den ena sidan, så hafva vi citerat lika många från den andra; men vi hafva deremot icke delat den fanatism som gjort sig till kolportör af alla de oriktiga uppgifter, af hvilka de flesta franska tidningar varit öfversvämmade — såsom vi gerna vilja tro, icke derför att de franska tidningskorrespondenterna uppfunnit historier, men derför att den franska krigsförvaltningen lagt i vägen för dem alla möjliga hinder för sanningens framställande.