Ås a XXX Ås RE Franska republiken. Det af Palikao den 4 september väckta förslaget om inrättande af en Xregeringskonselj!, som skulle väljas af lagstiftande kåren, var undertecknadt af kejsarinnan-regentinnan i kejsarens namn. Under det folket inträngdei lagstiftande kåren och oro rådde på gatorna hade senaten vid middagstiden ett ganska lugnt sammanträde. Presidenten Rouher meddelade att ingenting stod-på dagordningen, men att senaten måste förblifva sämlad för att mottaga ett vigtigt meddelande från lagstiftande kåren. Senatorerna delade sig i fredliga grupper och sysselsatte sig med att läsa tidningar. Men i stället för det väntade antagandet af Palikaos bekanta förslag inträffade underrättelsen om stormningen af Palais Bourbon och om proklamerandet af republiken. Allmän bestörtning. — Rouher frågade om senaten ville förblifva samlad, uppskjuta sammanträdet till aftonen eller öfverlemna åt presidenten att bestämma tiden för nästa sammanträde. Några senatorer uttalade sig för permanens, andra påpekade att folkets uppmärksamhet då kunde komma att riktas på Palais Luxembourg. Efter en kort öfverläggning beslöt sig församlingen för tippskof. Då herrarae åtskildes, stodo folkhöpar utanför dörren, men de inskränkte sig till att fälla någral elaka anmärkningar. På aftonen den 4 september egde två sammanträden af deputerade rum i presidertens hotell, det ena sträxt på eftermiddågen under Alfred Le Roux presidium (Schneider var sjuk), det andra på aftonen under deltagande af medlemmar af den provisoriska regeringen. I den första sammankomsten, som bevistades af 234 deputerade, blef Thiers förslag (jemväl biträdt af Palikao) antaget med någon redaktionsförändring och af 7 deputerade öfverbragt till stadshuset, der den provisoriska regeringen höll sitt sammanträde. De erhöllo tillsvar att republiken vore proklamerad, men att regeringens medlemmar skulle sednare på aftonen infinna sig i församlingen. Under aftonen fördes presidiet af Thiers oeh Favre, som talade i den nya regeringens namn. Lagstiftande kårens upplösning var då ännu ej beslutad, men Favre betonade att regeringens deputerade gjorde mesta nyttan, om de hvar för sig ville verka i sina departement. Frågan om Rochefort tillhörde regeringen besvarades med ja och man tillade att alla Paris deputerade tillhörde densamma; Rochefort vore en af de medgörligaste (des plus raisonhables). Härpå aflägsnade sig Favre, Bizoin och Simon, hvilka syntes vara regeringens ombud. Debatten blef mycket liflig, från alla sidor höjdes protester mot statshvälfningen. Thiers sammanfattade dem i en protestförklaring; som förkastade statshvälfningen och sökte visa att ett fruktansvärdt ansvar komme att hvila på dess upphofsmän; motstånd skulle blott öka fäderneslandets fara. Man åtskildes efter undertecknandet af en skriftlig protest. Intill aftonen den 5 september hade, enligt Hvad La Patrie meddelar, förklaringar om anslutning till republiken ingått från följande orter: Grånoble, Nantes, Perigueux, Lyon, Lille, Valerce; Carcassonne, Foix, Saumur, Chambery, Nimes, Marseille, r-—-—nJH---J----—-——jek—