Dagens Nyheter – 10 september 1870, sida 3

HKHejsardömets sista stunder. Rörelsen i Paris på lördagsaftonen. General Palikao hade i går på middagen lemnat kammaren underrättelse, att det gått illa både vid Metz och Sedan (men ännu icke om kapitulationen och kejsarens fångenskap). Aftontidningarne utbredde de sorgliga nyheterna. Mer och mer folk skockades på boulevarderna. Vid 8-tiden samlade sig flera tusen personer och tågade till Louvren, der general Trochu rtesiderar. De ropade: Lefve Trochu! Vapen! Afsätt kejsaren! Generalen framträdde. Man ropade: Underrättelser! Afsättning! — Mina herrar, jag har inga andra underrättelser än dem ni redan erhållit. — Afsättning! — Hvad detibeträffar som I begären af mig, har jag ingen makt att göra det. Det är kammaren, som det tillkommer att af göra landets öde; mig tillhör blott att försvara Paris, och jag skall göra det intill döden. — Lefve Trochu! Till kammaren! — Ja! ja! Till kammaren, Några hördes ropa: Lefye republiken! Massan svarade: Lefve Frankrike! Till kammaren! Och man begaf sig till venstra Seinee stranden, Under tiden ströko andra, störa hopar fram och tillbaka på boulevarderna. En af dem begaf sig vid 9-tiden till Louvren och fick der af general Trochu samma svar som han förut gifvit. Vid 10-tiden voro mer. än 10,000 personer samlade utänför lagstiftande kårens palats, Ryktet förmälde att ministrarne voro samlade till konselj, att kejsarinnan hade afstått sin myndighet och att. ordförander skapet ijen försvarskommission blifvit erbjudet hr Thiers, Hr Gambetta, som var i kammarpalatset,ikom utjochjuppmanade folket att iakttaga lugn och värdighet, att i detta högtidliga ögonblick låta kamniaren fritt öfverlägga och att skilja såt. Kammaren skulle hålla en extra sammaikonist. Massan skingrades och ett dubbelt led af poliskonstaplar besatte palatsets trottoir. Blott några hundra personer qvarstannade på kajen (mellan palatset och Seine-floden). En annan hop som tågade boulevarderna framåt blef anfallen och skingrad af poliskonstaplar medelst anfall och flera skott; tskilliga blefyo sårade. Vid midnatten upplästes från mairierna ministerens proklamation, hvari tillkännagafg. att 40,000 man blifvit gjorda till fångar och att general Wimpffen kapitulerat. Vid dessa ord ropades: Den fege! Den uslingent Men vid orden: Kejsaren är fången! uppstår en besynaerlig rörelse: på häpnaden följer ett mycket tydligt uttryck af glädje. Man applåderar, man hoppar; man har nästar förgätit do olyckor som drabbat Frankrike, och man lyssnar knappt till återstoden af proklamationen. Dock blir vädjandet till patriotismen icke utan gensvar. Ja! ja! Hämnd! Lefve Frankrike! Till vapen! De ifrigaste vilja väcka upp hela Paris, röra stormklockorna och skjuta larmskott. Ane dra vilja att man skall i massa gå till kams maren. De lugnare få öfverhänden. Dess utom är bron som leder till kammarens pas lats besatt med paris-gardet och dragoner. Hoparne skiljas. Kl. 1 är det tyst öfyerallt. Kammarsessionen på lördagsnatten. Sedan telegram om kejsarens och ars m6ens fångenskap var hunnet till Paris begaf sig deputeraden Dr6olle å flera af sina kollegers vägnar till talmannen hr Schneider och anmodade honom kalla kams maren till ett sammanträde under natten. Under hela qvällen voro en mängd depute rade i talmanneng hotell; der hölls liksom en förberedande sammankomst, Kammarens sammanträde var utsatt till kl. 12. Det dröjde länge innan något större antal ledamöter infann sig. Läktarne voro tomma, salen svagt upplyst, allt dystert som vid en begrafning. Klockan 274 till 2 ankom general Palikao, som hade blifvit kallad just då han skulle gå till sängs; med honom följde hela högen, som nyss haft ett sammanträde för att öfverlägga om hvad som borde göras. Kl. 22 inträdde tale mannen, denna gång utan sin vanliga frack, sin hvita halsduk och sitt stora ordensband. Blek och synbart orolig uppläser han från en papperslapp följande med blyerts skrifs nå ord: Under aftonens lopp har en betänklig och smärtsam nyhet meddelats mig. Jag har genast sammankallat kammaren, såsom min pligt mot henne och nationen fordrade. För öfrigt har jag härvid äfven handlat enligt en af flera deputerade uttalad önskan, Jag lemnar ordet åt krigsministern för att fullständiga det meddelande han lemnat i förmiddags. Under djup tystnad i salen uppstiger ges neral Palikao å tribunen. Mina herrar! Jag har det sorgliga uppdraget att underrätta er om hvad mitt yttrande. i förmiddags gaf en förkänning af, Dessa officiösa nyheter ha blifvit officiela, Efter tre: dagars hjeltemodiga strider har vår arm6 blifvit tillbakakastad till Sedan och -omringadaf en så öfverlägsen styrka att den måst kapitulera. Kejsaren har blifvit tillfångatagen. Det är icke möjligt för oss ministrar att genast fatta ett afgörande beslut emedan vi icke ännu hunnit samråda. Jag föreslår således kammaren att uppskjuta