hr Jules Favre: Om kammaren anser öfverläggningen böra uppskjutas till i morgon har jag ingenting deremot. Men som vi böra under den nu inträdda vakansen i rtegeringen öfverlägga om lämpliga åtgärder till fäderneslandets räddning, anhålla vi att få nedlägga på kammarens bord följande motion, för hvilken jag ej skall anföra någon motivering: 21. Louis Napeleon och hans dynasti äro förklarade afsatta från den makt, söm grundlagen har förlänat dem. 22. Det skall utnämnas en komitå af... medlemmar (kammaren må sjelf bestämma antalet) med uppgift att fortsätta försvaret till det yttersta och fördrifva fienden ur landet. 23. General Trochu bibehålles vid sin befattning såsom generalguvernör i Paris. Jag tillägger ingenting och öfverlemnar detta förslag åt ert mogna begrundande. Kammaren upplöstes under en isande tystnad. Motionen om afsättningen framkallade ej ett gny af knot, ej en enda protest. KL 2 på morgonen var kammarpalatset besatt med trupper, äfvensom Contordebron. Folket hade skingrat sig. Sammanträdet på söndagsmiddagen. På söndagsmiddagen kl. 12 sammanträdde lagstiftandö kåren till ett nytt möte. Redan förut hade oerhörda folkmassor, bländ hvilka Bågos nationalgardister med och utan vapen, uppfyllt närgränsande gator och Conmcordiaplatsen. Man hörde öfverallt röpen: Kejsaren skall afsättas! Lefve Frankrike! Lefve Trochu!4 — I närheten af palais Bourbon voro icke blott nationalgardister uppställda, utan äfven infanteri och dragoner. FolkmMassan växte oupphörligt, och till och med för de mer bekanta politiska persötlerna var ) det utomordentligt svårt att inkomma i det inre af palatset: KL 1,20 em; intog ändtligen hr Schneider talmansstolen och öppnade sammanträdet: Hrr Glais-Biaoin och Raspail fordrade, under starkt oväsen från högern, att kammaren skulle förklara kejberliga dynastien afsatt; ty detta vore enda medlet som återstod till Frankrikes räddhing. Köratry beklagade sig bittert deröfYver att man användt Nnietrupper till kamharens skydd. Krigsministern kränkte dermed sina pligter möt representantförsamlingen och kom i kollision med Trochu, hvilön i sin proklamation uppdragit detta Värf åt nationalgardet. Sedan Palikao försvarat sig dermed, att man på sin höjd gjort för mycket för att skydda kammarens frihet, föreslog han tillsättande af en exekutiv komit af 5 ledamöter, bland hvilka han sjelf såsom landets generalissimus skulle föra ordet. Detta förslag främkalläde starkt larm, och många röster ropade: SHvad skall det betyda? Hvad menar man dermed?4 Ministern bibehöll emellertid hela sin kalllodighet och fordrade att förslaget skulle jehandlas utan vänliga omgångar. Jules Favre protesterade Häremot och yrkade, att hans försläg, som blifvit tidigare väckt, äfven borde först behandlas. Thiers fck derpå ordet för att framlägga sitt förslag om en exekutiv-Komit6 med det särskilda tillägg, att en konstituerande församling skulle inkallas, så fort sådant läte sig göra, Palikao hade ingenting emot att man på detta sätt vädjade till nationen. På förslag af Gambetta beslöt kammaren, att alla tre förslagen genast skulle bringas under behandling, och att ett utskott för ändamälet strax skulle tillsättas. De deputerade drogo sig derefter tillbaka till byråerna. Knappt tio minuter derefter ljöd ett vildt skrik i vestibulen; flera personer, som befannit sig på åhörareplatserna, hade ilat ut På den stora trappan, som vettar åt Concoria-bron; och vinkade åt folkmassorna under fopet: Kejsarens afsättning är dekreterad! Detta hade till följd, att folket trängde på, och det med en sådan våldsamhet att det var onöjligt för militären och gensdarmerna ätt stå emot. En stor hop instörtade i representanthuset ; man hörde bullret, då dörrarne sprängdes upp; salen och åhörareplatgerna fylldes i ett ögonblick, och alla uppStämde marseljäsen och Chant de Dåepart. Allra tydligast ljödo dock ropen: Kejsaren skall afsättas! Ned med Napoleon! Emellertid hade några deputerade åter infunnit sig, och talmannen gjorde ett försök att ånyo öppna sammanträdet, men det var omöjligt för honom att få ljud eller stillhet i salen. Gambetta besteg talarestolen, och ett ögonbliek tycktes det, som om han skulle kunna lyckas att lugna massan. Men stojet tilltog åter, och starkare än någonsin. Nytt folk strömmade in och uppfyllde kammare och läktare så, att tidningarnes referenter och korrespondenter blefvo utträngda. Detta varkl. 3 eo. m. Längre gå således icke de tidningsreferater vi hafva tillgång till. Hvad som sedan hände är endast kändt om telegrammer. Dessa innehålla: gt Kl. 3e. m. Stora hopar ha sedan kl. 12 tågat omkring gatorna ropande: Lefve republiken! Tropper ha uppstälts på flera platser, men förhållit sig fullkomligt passivt, De hvarken deltaga i eller hindra någon demonstraion, Sedan middagstiden äro Tuilerierna öppna för allmänheten, som ännu går fritt ut och in der. Icke heller förefaller någon sordning. På slottets väggar finnas anslag med de från föregående revolutioner i Paris bekanta orden: Död åt tjufvar! Kejsarinnan här lemnat Paris. Ingen nedslagenhet spöres hos befolkningen. De herrskande känsorna tyckas vara ett slags tröst för det värvarande och en stark förtröstan till framiden. Kl. 5,10 e. m. ummet är fortfarande uppfyldt Sessio!