Dagens Nyheter – 10 september 1870, sida 2

katedern, I första våningen hade förbundskansleren fått sitt arbetsrum, hvilket på samma gång fick tjena honom till sofrum. Vi ha vår bostad, byrå och sotrum i gossarnes sofsal i andra våningen, ett stort men lågt rum. Här äter ministern med oss och geheimeråden. Det felande men nödvändiga möblemanget anskaffades snart. Med mycken behändighet har kanslivaktmästaren Th. konstruerat ett fältbord af en tunna, en sågbock, ett baktråg och en aflyftad dörr. Här serveras också kaffet, andra frukosten och tået. Till ljusstakar begagna vi toma vinbuteljer. Stolar finnas icke att tillgå; några få anskaffas, men för öfrigt hjelper man sig med lådor och koffertar. Sängkläder äro en öfverflödig lyx. Godt nog att jag får sofva på en hösäck och begagna min regnkappa till täcke. Den oordning, som råder rundtomkring, är pittoresk. Öppna koffertar och nattsäckar, kartor och papper, på golfvet liggande brefkuvert, papperslappar och halm framställa en brokig tafla. Ett tvättfat är nog för oss alla. Tyvärr har det en svår läcka, hvilket är så mycket förargligare, som vattnet, i följd af brunnarnas länsning genom den starka inqvarteringen, börjar att bli svåråtkomligt. Med prisvärd skicklighet lackade en vaktmästare igen läckan. Vår chef har det för öfrigt icke bättre. Arbetas gör det, isynnerhet då telegrafen är i gång, tappert och ihållande. Äfven under dessa omständigheter måste man samla sina tankar och låta stoicismen göra sig gällande. Vi skrifva depescher, instruktioner, telegrammer, uppsatser för tidningarna, vi kopiera, chiffrera, dechiffrera och kollationera, allt under det att det lifligaste samtal föres bredvid oss. Fältjägare, kabinettskurirer, brefbiärare, officerare, ordonnanser, stabsvakter gå och komma. Ute på gatan drar det ena regementet efter det andra förbi under janitseharmusik, trummande och trumpetande och helsar den midtemot oss boende konungen med jublande lefveoch hurrarop. Det går för sig äfven utan embetsrum, om man blott vill och det måste så vara. Vi ha åtminstone den trösten, att vår excellens, som väl har helt andra saker i sitt hufvud än vi, dock är nödsakad att arbeta under samma omständigheter som vi. För öfrigt är detta det första obeqväma nattqvarteret. I Böhmen hade förbundskanslerens fältkansli qvarter af den beskaffenhet, att man skulle ha tackat sin Gud, om man hade kunnat få ett sådant som vårt nuvarande. Och på detta sätt arbeta också vi helt tappert på vårt sätt och för vår del för fäderneslandets stora sak. Vår förbundskansler föregår oss härvid såsom ett mönster af verksamhet, arbetskraft och anspråkslöshet; trots sina oerhörda ansträngningar, har han både förmåga och vilja att befatta sig med skenbart obetydliga saker och att sörja för att icke betjening och ordonnanser lida brist på det som uppehåller sambandet mellan kropp och själ. Hjeltemod. Se här ett drag som berättats i Namur af en bland de dit anlända franska fångarne: Aldrig har disciplinen, det stoiska lugnet, dodsföraktet drifvits till en högre grad. Det gällde att öfvergå Meuse-floden på en mycket trång bro af trä, visserligen försvarad af preussiskt artilleri, men på samma gång utsatt för de franska kulsprutorna. Den första preussiska truppafdelningen rycker fram på bron. Kulsprutorna börja spela, preussarne sopas bort, de flesta af dem falla i tioden. Genast följer ett nytt detachement efter det första; det röner samma öde. Utan att förlora en enda minut, försöker ett tredje komma öfver. Icke en enda man hinner den motliggande stranden. Försöket upprepas icke mindre än sju gånger, alltid i god ordning och utan tvekan. Slutligen måste man afstå från att framtränga på detta ställe, såsom varande omöjligt ; men bron var då öfversållad med döda och döende, och man såg vattnet i Meuse, blodrödt, föra med sig massor af lik. Meese RER RER