Dagens Nyheter – 10 september 1870, sida 2

0s3 emellan är allt öfverenskommet till min fulla belåtenhet . . . Jag skall relatera samtalet för er mera omständligt sedan, då vi blifva mera lugna. Vid denna dödsbädd blyges jag nästan öfver min lycka. Det kostade icke litet på gubben Tabaret att han måste nöja sig med detta svar och detta löfte. Inseende att han ingenting kunde få veta denna afton, talade han om att gå och lägga sig, emedan han, såsom han uppgaf, var trött af åtskilligt spring, hvartill hans affärer nödgat honom. Noäl gjorde intet försök att hålla honom qvar. Han väntade, sade han, fru Gerdys bror, hvilken man sökt flera gånger, utan att finna honom hemma. Han var mycket förlägen, tillade han, öfver att nödgas sammanträffa med denne bror. Ännu hade han ej klart för sig hvilket uppförande han borde iakttaga met honom. Skulle han genast säga honom allt? Detta vore att öka hans sorg. Å andra sidan måste han, ifall han ingenting yppade, spela en rol, ur hvilken han lätt kunde falla. Tabaret var af den åsigten att han gjorde klokast uti att tiga för tillfället. Förklaringen kunde gerna uppskjutas till en annan gång. — Hvilken förträfflig gosse, den Noöl är! mumlade den gamle, under det han med långsamma steg begaf sig till sin egen våning. Sedan mer än tjugofyra timmar hade han ej varit synlig i sitt hem och han väntade