Dagens Nyheter – 10 september 1870, sida 1

er a nn gifvits båda under ett krigsråd på slottet Mourmelon. Napoleon den 3:dje yttrade icke annat än hm, hm, då han läst depeschen från sin krigsminister och räckte den till Mac Mahon, som genast utdelade nödiga befallningar om utförandet, hals öfver hufvud bröt upp från lägret vid Chålons, lät uppbränna allt, som han icke kunde medtaga och skyndade öfver Rheims mot norr. Men nu inträdde genast åter den gamla ösäkerheten: man hade lofvat honom 100,000 man förstärkningar från Paris, som general Vinoy skulle öfverföra. Det var dessutom oförlåtligt att reorganisera general de Faillys fullkomligt demoraliserade kår, hvars qvarlefvor till och med hade plundrat bangården i Rheims. Mac Mahon fordrade, att den i Rom fullkomligt vanartade och förslappade de Failly skulle afsättas, men kejsaren kunde icke förmås att fatta något beslut och regentinnan höll mycket på honom såsom en bepröfvad, ifrig medlem af det kyrkliga hofpartiet. Mac Mahbon ville ha general Wimpffen, som tjent under honom i Algier och till hvilken hån satte förtroende, ehuru denne general i våras på marokkanska gränsen hade visat sig såsom en mindre omtänksam anförare. Först då de. Failly den 30 augusti var slagen, utnämndes Wimpffen, då det redan var för sent. Krigsministern grefve Palikao hade inom armån förvärfvat sig stort namn genom sin marsch på Peking; då han uppgjorde planen till sin sednaste flankmarsch hade han tydligen räknat på kinesiska förhållanden:: men tyskarne voro just inga kinöser, under det de Failly den 30 augusti, och Mac Mahon den 1 september läto öfverraska sig, den förre vid köket, den sednare i sängen. x x Den nuvarande republikanska regeringen i Frankrike är sammansatt af medlemmar både af den radikala och den mera moderata (konstitutionela) gruppen i den nu upplösta lagstiftande församlingen. Omedelbärt efter folkomröstningen den 8:de maj inträdde, som man torde erinra sig, en splittring mellan oppositionens medlemmar, närmast föranledd af Picards hållning, enär han icke kunde öfverenskomma med Gambetta och Favre om det sätt, hvarpå man. borde uppträda gentemot omröstningens resultat. Det bildade sig en radikal venster under ledning af Gambetta och Favre, samt en konstitutionel venster, som var villig att erkänna . omröstningen, under Picard. De stora tilldragelserna i augusti månad d. å. och isynnerhet slutkatastrofen vid Sedan hafva åter sammansmält de republikanska partierna. Till den förra Soförsonligat och republikanska venstern höra af den nuvarande regeringens medlemmar justitiestatsministern Cremieux, utrikesministern Jules Favre, inrikesministern Gambetta, åkerbruksministern Magnin, ministern för offentliga arbeten Dorian och undervisningsministern Jules Simon. Till medlemmar af det mera moderata partiet höra finansministern Ernest Picard, (som troligen kommer att intaga en af de svåraste ställningarne i det nya kabinettet) samt polisprefekten de K6ratry. och telegrafdirektören Steenakers. I det första telegrammet, som inträffade från Paris om republikens införande, hette det, att äfven Glais-Bizoin och Garnier