Dagens Nyheter – 9 september 1870, sida 1

— Kanske svarade nunnan:Herr pastorn köm hit sjelf, min herre. Er kära mor. hvarken såg eller hörde honom; men han skall infinna sig igen något sednare. Detta är icke allt; sedan herr pastorn anländt, började senapsdegarne verka. Huden är mnu röd öfver allt; jag är säker om om att hon känner dem, — Gud gifve att era. förhoppningar. icke måtte. svikas, min syster! — OO! jag har redan läst många böner... Af högsta vigt är att hon icke en enda minut blir lemnad ensam. Jag har talat med tjenstflickan. När doktorn varit här, skall jag gå och lägga mig och hon vakar till klockan 1., Då stiger jag upp, så att hon får . . . — Ni skall hvila, min syster, afbröt henne Noögl med sorgsen stämma. Jag, som i alla fall icke skulle kunna få sofva en enda timma, skall tillbringa natten vid sjukbädden: i XIV. Fastän snöpligt afvisad af herr Daburon, som: den långvariga ransakningen alldeles uttröttat, ansåg sig gubben. Tabaret icke böra fälla modet. Vår hedersman. var envig som en mulåsna, detta var. ett fel eller en förtjenst hos honom. Efter den ytterliga förtviflan, som. bemäktigat sig honom i Korridoren uti Palais de Justice, följde snart denna okufliga beslutsamhet,