Dagens Nyheter – 9 september 1870, sida 1

ES EEE ESX XXX Hriget. Bazaines försök att komma från Metz. De första detaljerna härom föreligga nu. Pfaltz-Volkszeitung meddelar följande korta berättelse från Remilly af den 1 september: I går gjorde fransmännen i Metz, gynnade af ett tjockt töcken, som temligen skymde föremålen, från tre punkter samtidigt ett utfall. Öster om Metz blefvo tyskarne först, enligt en officers utsago, tillbakaträngda ända till en half timmes väg framför Courcelles, hvilket för öfrigt icke vill säga mycket, då våra poster endast voro framskjutna vidpass en timmes väg öfver Courcelles. I dag bittida på morgonen upptogs striden på denna sida åter af våra trupper. Under dess fortgång blefvo fransmännen med betydlig förlust återkastade i sina gamla positioner inom fästningens område. Här. herrskade, till följd af den lifliga kanonaden, som hördes öfver till oss, ieke ringa oro. Icke osannolikt är det, att utfallet stod i sammanhang med Mac Mahons rörelse. Till Mainz ankommo den 2 september sårade efter utfallet vid Metz den 31 augusti och den 1 september. Frankfurter Journal berättar, enligt meddelanden af officerare som åtföljt transporten: Den franska armåns utfall under Bazaines personliga befäl var klokt och omtänksamt förberedt. Det verkställdes med 3 fullständiga armåkårer och en massa artilleri samt understöddes och förstärktes i väsentlig mån af de på alla positioner väl späckade grafvarne. För att möta detta utfall ingrepo 1:a armåkåren, divisionen Kummer, 4:de landtvärnsdivisionen och slutligen äfven den nyli: gen från sin hembygd till bangården komna mecklenburgiska divisionen. De franska kårerna slogos efter öfverensstämmande uppgifter med mod och förtviflan, men blefvo slut ligen och, såsom kompetenta personer tro, för alltid tillbakaslagna. Fransmännens förluster skola, då de ostpreussiska och mecklenburgiska trupperna med förfärlig snabbhet framryckte, hafva varit alldeles utomordentliga. Man tror, att den mark, på hvilken de föllo, icke skall räcka till för att gifva dem grafvar. Dessa strider synas hafva afgjort den förnämsta franska vapenplatsens öde eller åtminstone hafva gjort det till en fråga för en sannolikt mycket kort tid. De fångna franska soldaterna kunde icke dölja, att nöden bland de i Metz sammanpackade massorna redan nått en betänklig grad och att helsotillståndet derstädes var mycket hotadt. Besättningstrupperna erhöllo redan sedan fyra dagar förknappade rationer och endast hvarannan dag ett mål varm mat. Man slagtade redan hästar, och till och med köttet af djur som stupat användes redan såsom föda. De båda vattenledningar, hvilka försågo Metz med dricksvatten (Moselles vatten är osundt), hade blifvit afskurna af cerneringshären. Förråderna voro otillräckliga för en så talrik armå och nu när stan slut. Armåens kapitulation och kejsarens fångenskap. Tidningen Echo de Bruxelles berättar på grund af henne tillhandakomna meddelanden från Pall Mall Gazettes krigskorrespondent följande: Sedan Mac Mahons armå kastats tillbaka till Sådan och af de tyska trupperma blifvit cernerad, visade sig en stund efter slagets slut, kl. 6 på e. m., en fransk generalstabsofficer i preussiska högqvarteret för att underhandla om kapitulation. Man förmenade att denne officer ej vore rätta mannen att underhandla om en hel armås öde och frågade efter fästningens kommendant, general O Reilly, som då äfven infann sig och erhöll till svar, att då hvarje motstånd vore onyttigt, måste