gande nattmarscher och strapaser. Man ser deraf att det förespeglats soldaterna att dessa forcerade marscher vore nödvändiga för att upphinna och tillintetgöra preussarne på de ras återtåg, Slaget den 14 (öster om Metz) betecknades såsom en stor seger; tre divisioner af 3:dje kåren skola ha slagit 90.000 preussare. En officer berättar den 15 på qvällen: Ba: zaineanträder bestämdt återtåget till Verdun, skall der förena sig med Mac Mahon och gifva preussarne nädestöten; det skall dock kosta mycken möda att slå dem. Så länge Han står i spetsen, -ha vi föga hopp; Han, Bazaine ock Leboeuf äro odugliga. I ett bref från lägret vid Verneville, dateradt den 16, heter det: Vår högra flygel är på väg till Conoflans; jag förmodar, att kåren lAdmirault åter är reserv. Vår 3:dje kår stöder sig på den 2:dra, hvilken åter står i förbindelse med den 1:sta. Då således marskalk Mac Mahon står i spetsen för 1:sta, 5:te. och 7:de kårerna, ha vi här 6 armå6kårer, eller 250,000 man: Vi ha att tacka våra anförares okunnighet för våra nederlag; om vi hade studerat såsom preussarne, skulle vi bättre ha förstått att försvara oss, under det att vi nu i följd af två nederlag ha måst lemna dem Lothringen. Man börjar öppet tala om, att kejsaren vill undvika preussärne och att han för: oss till Paris. Det skulle vara för dumt. Om kejsaren går till Paris, skall armån afsätta honom o. 8. Vv.