Dagens Nyheter – 8 september 1870, sida 1

———Å ELV erlagd och att den varit tillräckligt hög för att mi skulle finna er fullt belåten. Clergeot ser mycket ogerna att man talar om de räntor han får uppbära. Han säger att denna erinring är förödmjukande för honom. Det var i en tvär tom han svarade: — Jag beklagar mig icke. Men jag vill anmärka att ni behandlar mig med alltför mycken nonehalance. -Om jag lemnat skuldsedlarne till inkassering, skulle allt nu varit betaldt. — Nej, deri misstager ni er. — Ingalunda. Ni vet att exekutionsbetjenterna icke äro att leka med, och hellre än att utsätta er för deras förföljelse, skulle ni till hyad pris som helst ha skaffat pengar. Men ni tänker: fader Clergeot är ett godt barn. Och häri har ni visserligen rätt. Dock kan jag icke gå ända derhän i medgörlighet mot andra att jag sätter mig sjelf i bryderi. I dag behöfver jag oundgängligen mina pengar. 0Ound-gäng-li-gen, tillade han betonande hvarje stafvelse. Hans bestämda min syntes oroa advokaten. — Måste jag då upprepa för er, yttrade denne, att jag är alldeles utan kontanter? — Jaså, återtog procentaren; det var ledsamt. Jag finner mig då nödsakad att lagsöka er. . — Hvartill skulle det tjena, herr Clergeot? Icke är ni väl så angelägen om att öka