Dagens Nyheter – 8 september 1870, sida 1

dv re hade hon lärt sig den fordom då hon bereddes till inträde i klostret. Då uttryckte hon åtminstone något af hvad hon inom sig kände. Hon öfversatte icke alltför otroget sina egna intryck. Men sedan! Hon hade upprepat så många gånger ett och detsamma för sina sjukas slägtingar att meningen af hvad hon sade småningom gått förlorad för henne sjelf. Numera ansåg hon denna alltid lika omständliga erinring höra till gina pligter såsom sjukvårdarinna. Noöl hörde ej på hennes tal; hans tankar voro långt borta. — Er kära fru mor, fortfor nunnan, denna goda qvinna, som ni älskar så högt, torde ha varit religiös. Och för öfrigt, vill ni utsätta hennes själ för fara? Om hon kunde yttra sig midt under sina grymma lidanden . ; . Advokaten ämnade svara, då tjenstflickan infann sig och anmälde att en herre, som ej ville säga sitt namn, bad att få tala med bonom angående en vigtig angelägenhet. — Jag kommer, svarade advokaten ifrigt. — Hvad besluter ni, min herre? envisades barmhertighetssystern. — Jag lemnar er frihet att i allo handla efter ert bästa förstånd. . Hon började tacka, men det tjenade tillintet; Noöl hade försvunnit med missnöjd min och nästan omedelbart derefter hörde hon hans Töst i tamburen. Han sade: MODEBSKÄRLEK. 5?.