Dagens Nyheter – 7 september 1870, sida 2

pojke utför trappan; under det Noöl; helt tankfull: och orolig, med lårgsamma steg återvände till fru Gerdys rum. På tröskeln till sängkammaren stod nunnan, afvaktande advokatens återkomst. — Min herre, sade hon, min herrel — Önskar ni något, syster? J — Min herre, tjenstflickan har sagt mig att det är af er jag bör begära mnödiga penningar. Hon har inga mera, och hon har tagit medikamenter på kredit hos apotekaren. — Ursäkta mig, min syster, inföll Noöl, ursäkta mig att jag icke förekommit er genom att erbjuda hvad ni nu måst be mig om. Under sådana här förhållanden tappar man lätt bufvudet, ser ni. Och efter att ha framtagit ur sin plånbok en hundra-frank-sedel, lade han densamma på eldstaden, r — Tack, min herre, yttrade nunnan, jag skall. skrifva upp allt hvad jag ger ut. Det brukar alltid gå till på.detta sätt, fortfor hon; derigenom undviker man att i tid och otid besvära de sjukas bedröfvade anförvandter. Naturligtvis äro personer, som se sina närmaste lida, oförmögna att tänka på allt som skall vara och som bör ske. Så t. ex. har ni kanske icke kommit ihåg att det är er pligt att bereda denna stackars döende tillfälle -att komma i åtnjutande afreligionens tröst? I ert ställe, min herre, skulle jag genast skicka efter en prest . . .