Dagens Nyheter – 7 september 1870, sida 1

hr? — Och om icke heller koppningen verkar? Läkaren svarade endast med en axelryckning, som betydde ungefär detta: — I sådant fall är läkarekonsten vanmäktig: — Jag förstår din tystnad, Herv6, mumlade Noöl. Ack, du upplyste mig ju redan förliden natt om att hon är förlorad! — Ja, vetenskapen förmår ej rädda henne. Och likväl förtviflar jag icke. Det är ej mer än ett år sedan svärfadern till en af våra kamrater befann sig i samma belägenhet och tillfrisknade. — Hvad gom pinar mig, sade Noöl, är att ge henne i detta olyckliga tillstånd. Är det då nödvändigt att hon skall dö, utan att för ett enda ögonblick återfå sitt förstånd? Skall hon icke: känna igen mig, icke mera uttala ett förnuftigt ord? — Hvem vet? Denna sjukdom, min vän, är oberäknelig. Från den ena minuten till den andra kunna fenomenen variera allt efter som inflammationen afficierar den eller den delen af hjern-massan.Den sjuka är för närvarande i.en period af total själsfrånvaro, af alla intellektuela förmögenheters overksamhet, af domning, aflämhet; det är möjligt att hon-i morgon råkar i konvulsioner, åtföljda af en onaturlig, öfverdrifven liflighet hoshjernans fimktioner,: som oftast yttrar sig genom ur sinnig vrede, öfverspända fantasier eller dylikt: — Och då skulle honskömma att tala?