Dagens Nyheter – 6 september 1870, sida 2

Alltifrån morgonen hade händelserna jagat hvarandra med en sådan hastighet, att. hans tanke icke kunnat följa dem. Nu ändtligen fick han tillfälle att reflektera: : — Så har jag. då sett och talat mel min laglige son och -arfvinge, sade han till sig sjelf. Och sannerligen skulle jag icke handla mycket oklokt uti att förneka honom. Han är .en lefvande afbild af mig, sådan jag Var vid trettio år ålder. Jag tycker särdeleszom denne Noäöl. Hans ansigte talar till. hans förmån. Han är intelligent och bildad. Han har förstått att vara ödmjuk utan kryperi och bestämd utan trots. Denrikedom, som oväntadt fallit på hans lott, har icke-gZjort-honom yr i hufvudet. . Jag måste hysa! goda tankar Om en man som med: lugn kan bära en sådan oförmodad lycka. Hans tänkesätt äro också förträffliga; han skall med heder bära sitt namn. Och likväl ingifver han mig ingen sympati; det synes mig nästan som skulle jag komma att sakna min stackars Albert. Äfven han. hade sina goda sidor. Den olycklige :gossen! Att begå ett slikt brott! . . . Ham hade förlorat sitt förstånd . . . Hvad jag ändå icke kan med hos den andre är sjelfva blicken. Man påstår emellertid att han är en utmärkt bra karl. Åtminstone voro de åsigter han uttalade upphöjda och i allo berömliga.. Han är ädelmodig, verkligen storsint, det kan man icke neka. Han hyser intet agg och är färdig att uppoffra sig för mig, oaktadt jag handlat