an Frankrike är förklaradt för republik! Efter något mer än tjugutvå års förlopp hördes i går ånyo jubelropet: Frankrike är republik. Napoleons välde, födt i mened, 1lefvande af lögn, egoistiskt som endast ett hapoleoniskt välde kan vara, har gått ned i hundra tusen fransmäns lättsinnigt utgjutna blod. Men detta blod är icke fruktlöst utgjutet, om den republik som derat spirat upp, får fortlefva. Republiken, för hvars födelse telegrammerna noga redogöra, har icke en lika god grundval nu som den 24 Februari 1848. Den genration som då lefde var Politiskt uppfostrad af skriftställare, hvilka Sedan början af 1820-talet bekämpat restaurationens absolutistiska tendenser öcK sednare orleatismens korrektionssystem. Tryckfriheteh var långt ifrån fullkomlig, men den var icke längre utsträckt än under den Napoleonska diktaturen. Napoleon mottog ett folk med elemMentär politisk bildning och en lefvande allmän-anda. Han lemnar i arf åt repuliken ett folk som är färdigt att hänga senhyar : som icke jublar åt samma styDE hvars synder blifvit Frankrikes förderf. Friheten pånyttföder;.-men skall den hinna göra det på så kort tid, som republiken har sig förelagd för att uträtta sitt första storverk? Den provisoriska regering som skall rädda Frankrike från följderna afinvasionen, är:sammansatt af till största delen sbepröfvade och erfarna statsmän. :Crå;mieux är en af Frankrikes anseddaste jurister och var ledamot af provisoriska regagen 1848. Jules Favre var i flerehanda befattningar använd af denna regering; bekännande sig till republiken rean 1830, har han förblifvit den trogen voch med .sin. lysande . vältalighet otaliga gånger kommit frihetens martyrer tlll bistånd. Han charvarit käraan i den opposition — till enbörjan räknande blott 5 medlemmar -— som napoleonismen sedan 10 år mött i kammaren. -— Gärnier-Pagås var, äfven han, ledamot af 1848 års regering och maire i Paris Asedermera , finansminister). Begge herrarne Arago hafva tjenat republiken, först som dess stridsmän, sedan som dess embetsmän. Gambetta är den skarpaste dialektikern i kammaren och besitter likväl en eld som anstår representanten för det lifliga Marseille. Krigsministern general Le FIO är en af de i Afiika utbildade krigarne. Som representant var han en af Napoleons förespråkare, tills denne förrådde att han hade kejsardömet i sigte, från hvilken stund:-Le Flo blef en af hans häftigaste motståndare, hvarföre han ock efter statskuppen vardtlandsförvisad. Alla de öfriga äro representanter af framstående förmåga och deras ord har sällan saknats vid någon vigtigare öfverläggning. Mannen med SLyktan, Rochefort, har blifvit upptagen i regeringen, förmodligen endast för att verka lugnande å den stora arbetarebefolkningen, som yllar honom. När detta skrifves, vet man ännu icke om ministeren Palikao ämnar försöka görå den provisoriska regeringen makten