Dagens Nyheter – 6 september 1870, sida 2

Ev så orätt mot Honom. Han: förlåter fru Gerdy Kan ; håller äf Albert. Besynnerligt! Man frestas lätt att tvifla på uppriktigheten af dessa känslor . . . Men sådana äro ju -alla unga: män nw för tiden. Ack; vi ha kommit in utiett lyckligt tidskifte! Våra söner födas fria från alla arfsynder. De ha hvarken sina fäders laster eller påssioner. Och dessa brådmogna filosofer, mönster af vishet. och dygd, kunna icke låta sig förledas:till att -begå-den minsta galenskap. Ack, Albert hörde. också till dessa fullkomliga, och han Har. mördat Claudine!Hvad skall väl. denne göra xo. Jag borde ändå, tillade han, ha följt honom till Valerie. ; Och fastän det var mer än tio minuter: sedan advokaten aflägsnat sig, skyndade herr de Commarin, söm icke gifvit akt på huru tiden gått, framtill fönstret, i Hopp att få se Noöl på gården och kunna ropa. honom tillbaka. : a Men Noäöl var redan långt börta. Kommen utom: hotellets portar, hade: han tagit en droska vid åkarestationer å Bourgogne-gatan och låtit köra sig med största möjliga fart till Saint-Lazare-gatan. Bb sin ad Anländ till sin bostad, kastade -han fem frank åt kusken och språdg hastigt uppför de fyra trapporna. i — Har någon sökt mig? frågade han tjenst