Dagens Nyheter – 3 september 1870, sida 1

rande personen, för hvilken alla andra voro färdiga att i hvarje ögonblick falla till fota: Han var emellertid nog ädelmodig att icke begagna sig af sina fördelar och atticke pina sin publik genom att alltför långsamt framställa sitt vetande. — En sådan skurk! utropade han genast; en sådan slipad kanalje den Albert var! Han fann skäligt att bortlägga titlarne Sherre4 och SvicomteX, ett sätt att uttrycka sig som vamn allmänt bifall. — För öfrigt, tillade han, har jag i alla tider misstänkt honom.: Vet ni, jag kunde verkligen aldrig tycka om denne unge man. Här ser man emellertid ett exempel på hvilka förskräckliga obehag personer af vårt yrke dagligen äro utsatta för. Domaren dolde icke det djupa medlidande, min ställning ingaf honom. Herr Lubin, sade han, det måste sannerligen vara myeket smärtsamt för en person, sådan som ni, att veta sig ha tjenat en dylik bof.4 Ty jag skall upplysa er om något, som ni kanske ännu icke hört: det är j nog med att han mördat en gumma, öfver åttio år gammal, han har också förpassat en tolf års flicka till evigheten. Den sistnämnda lilla stackaren lärer han, efter hvad domaren talade om för mig, hå huggit sönder i små stycken. — Hvad jag tänker, utlät sig Josef, är att hån måste vara mycket enfaldig. Huru kan män eljest bete sig så dumt, när man är rik?