Dagens Nyheter – 3 september 1870, sida 1

vol Mellan Palais de Justice och hotellet utbyttes icke ett ord mellan far och son. Då vagnen stannade framför trappan och grefven med Noäls tillhjelp steg ur, blef icke liten uppståndelse bland betjenterna. De voro visserligen i dag föga talrika, emedan mer än hälften af dem blifvit kallad att inställa sig vid ransakningen. Men grefven och advokaten hade knappt försvunnit förrän ett riktigt folkmöte arrangerades i förstugan. Deltagarne kommo i största hast, somliga från trädgården, andra från stallet eller från källaren eller från köket. Nästan alla buro den kostym som hörde till deras fack; en ung stalldräng var i sin ifver nog förmäten att med sina slamrande träskor besudla marmorgolfvet. En af dessa herrar hade känt igen Noöl och berättade att han och ingen annan var den som besökte vicomten på söndagsmorgonen. Tänk, hvilket ämne för nyfikenheten att röra sig omkring! Sedan morgonen hade den besynnerliga händelse som timat i hotell Commarin utgjort föremål för hela qvarterets undran. Tusen olika versioner cirkulerade. Tllviljan och afunden hade fått fritt spelrum; ej underligt då att man hade att berätta de mest vidunderliga saker. Minst tjugu personer, högeligen förnäma och i ännu högre grad stolta, hade nedlåtit sig till att skicka sina mest intelligenta betjenter på besök hos grefvens folk för att sålunda på sqvallervägen få veta ett