—-——— VU KP — Jag bekänner, svarade Albert, att jag är offer för ett af dessa slumpens förskräckliga under, som ibland inträffa och komma en menniska att tvifla på sitt förnuft. Jag är oskyldig. — Nå, så säg då hvar ni har tillbragt fettisdagsaftonen? -— Ack, min herre, utropade den anklagade, jag borde sannerligen ... Men hastigt hejdade han sig och tillade med slocknande stämma: — Jag har svarat hvad jag kunde svara. Herr Daburon steg upp. Det var nu han ville taga till sista ressursen, använda gubben Tabarets effektgörande metod. — Det blir således nödvändigt för mig, sade han i en ton af ironi, att hjelpa ert dåliga minne. Jag skall erinra er om hvad ni gjorde den ifrågavarande dagen. Tisdagsaftonen förde ni en ovanligt hög diet, för att väpna er med mod, och klockan 8, sedan ni kommit i den rätta sinnesförfattningen; lemnade ni ert hotell. Klockan half 9 befann ni er vid jernbanstationen, och fem minuter sednare medföljde ni tåget; klockan nio var ni framme i Rueil 0. 8. v. Och domaren, som nu helt och hållet satt sig in i den gamle Tabarets tankegång, upprepade nästan ord för ord den långa ramsa, som gubben improviserat under deras samtal natten förut. Medan han talade, hade han godt tillfälle